Duktiga Clova!

Min matte har fått en ny idol. Egentligen har hon haft den här idolen en längre tid, men nu har det blivit, nästan övertydligt, hur fantastiskt bra den här figuren fungerar.
Såklart är det jag som är mattes nya idol. Jag, en balanserad tik i mina bästa år. Som utan att själv har fått vara morsa ändå vet hur det ska gå till att göra vovve av små valprumpor. Trots att min tillvaro har vänts upp och ner på och jag mår dåligt till och från av skendräktighet är jag väldigt duktig med valpen. Jag uppfostrar på ett bra och konsekvent sätt.
Jag låter valpen vara med och lär henne en massa om hur världen fungerar. När vi är i skogen springer jag som vanligt en massa hit och dit, men jag har koll på att Texa hänger med. Hennes små korta ben tar henne inte lika fort framåt som mina lite längre gör. Jag kommer ihåg hur frustrerande det var att benen inte kunde springa lika fort som man ville att de skulle göra och väntar in henne lite då och då.
Jag delar med mig av upptäckter och godis. Jag skulle lätt kunna knuffa bort Texa eller fräsa till för att få henne att flytta på sig, men det gör jag sällan. Det tog lite tid men jag har till slut fattat att den här loppan inte kommer att försvinna ut ur mitt liv igen. Det är lika bra att få det hela att fungera så smärtfritt som möjligt. Alltså delar jag med mig, men självklart på mina villkor.
Att ha en liten syster i familjen är det samma som att alltid ha en minicairnpromenad på gång. Och det är ju inte så dumt. Matte har präntat in i mig att delad glädje är dubbel glädje. Jag är väl inte helt övertygad alla gånger. Jag litar ändå ganska mycket på matte och kan tänka mig att ge det en chans.
Texa ser och lär. Hon får hänga med på det mesta och hon är lite avundsjuk på allt som jag kan och behärskar. Hoppa upp på stenar, krypa under saker, balansera på trädstammar och hoppa över små grenar är saker som Texa nu lär sig med bravur. Hon är orädd och med på alla äventyr. När hon misslyckas blir hon inte nedslagen utan provar glatt igen. Skam den som ger sig säger hon med en terriers envishet. Ibland är det inte envishet som får henne att lyckas utan ren och skär stollighet. Det som inte borde gå att utföra, provas om och om igen och till slut brukar hon lyckas med de mest tokiga hyss. Fast då har hon slagit i huvud eller kropp både en och två gånger... Ja, jag säger då det...
Matte är så imponerad av mitt tålamod med den lilla. Hon har viskat i mitt öra att hon minsann hade exploderat långt innan jag gör det. Texa är en liten retsticka av högsta rang och kan verkligen prova ens nerver och tålamod intill bristningsgränsen. Jag tar det dock med jämnmod och tar i med hårdhandskarna endast då Texa verkligen går över alla gränser. Jag hade snävare gränser i början, men eftersom min uppfostran har gett så gott resultat kan jag nu släppa lite på tyglarna. Vi samsas om de flesta utrymmena och prylarna - ja till och med tuggben går fint att dela med varandra. Texa vill gärna ha exakt det som jag tuggar på eller ligga precis där jag placerat mig. Ibland tuggar jag vidare utan att bry mig om henne och ibland får hon mitt tuggben och så går jag och tar hennes istället. Jag låter det inte gå så mycket prestige i de här sakerna. Det gäller att visa Texa att det inte spelar så stor roll var man ligger eller vilket ben man tuggar på. Tror att familjefriden varar längst på det sättet.
Mina personer är också av den åsikten att man ska välja sina konflikter med omsorg. Det man kan leva med kan man vara lite laidback med. Det som verkligen betyder något ska man slåss för. Jag har, efter att ha levt med dem i fyra år, till slut fattat lite av vad de menar.

Det är nog lite därför som matte är så imponerad av mig. Jag är så himla duktig i umgänget med valpen. Hon tycker att jag har blivit så vuxen och mogen. Hon brukar ta upp mig i knät ibland - trots att jag hatar att sitta i knät - och berätta för mig hur mycket hon beundrar mig. Då säger hon att jag är hennes duktiga Clova och att hon är så stolt över mig.

När hon ser våra söta rumpor framför sig på stigen i skogen tänker hon åter på hur duktig hennes lilla, numera stora, Clova är.