Klippkort

Matte säger att vi ska skaffa klippkort...

Jaha - säger ni kanske - på vadå?
Ja, inte är det hos Friskis och Svettis, hårfrisörskan, Coffe House, Liseberg eller Västtrafik.

Nä - hos veterinären!!!
Där hamnade jag nämligen återigen i måndags... Den här gången hos "min egen" husveterinär Hans-Jörgen Nielsen på Lerums Djurklinik.

Det hela började faktiskt redan på söndagen när Cairn i Väst hade spårträff uppe hos Diesel. Men det fattade inte matte...trodde att jag var på väg att bli lite förkyld. Jag hade ett "anfall" av typ inåtvända nysningar och jag snörvlade lite när jag spårade. För övrigt var jag den vanliga pigga och glada Clova som hade svårt att vänta på sin tur och flörtade vilt med karlarna.

På natten blev jag riktigt dålig igen...Hostade oavbrutet. En skällande hemsk hosta som fick hela kroppen att skaka. Med jämna mellanrum kom det upp vitt slem i attackerna. Oj vad jag kände mig ynklig och så trött jag blev. Det gick ju inte att sova överhuvudtaget i allt detta hostande. Personerna kunde inte sova de heller. Dels för att det lät så förskräckligt mycket och dels för att de blev oroliga.
På morgonen var det tänkt att matte skulle gå till jobbet, men det blev husse som for iväg istället. Det finns fördelar med att ha båda personerna på samma jobb. Matte fick vara hemma med sjuk vovve, sk VAV:a.
Nu ringde hon till veterinären så fort de öppnade kliniken och berättade hur det var med mig. Höll fram luren så att han kunde höra hur jag hostade. Vi fick komma direkt.
In på "specialrummet" där man inte är i kontakt med de andra djuren och så började undersökningen. Han började med att utesluta att det hade med hjärtat att göra - hjärtat pickade så fint så fint. Lyssnade på hostan, lungorna, kollade slemmet och tog tempen. Så kom diagnosen - KENNELHOSTA!!! Som jag är vaccinerad mot! Hjälpte tydligen inget vidare...

Hans-Jörgen sa att det inte är ovanligt med att man får kennelhosta trots vaccinering, men då brukar den vara lindrigare och mer kortvarig. Att jag fått den så kraftigt berodde troligen på att mitt immunförsvar var kört i botten i och med magsjukan. Han tyckte att jag såg så tunn och medtagen ut att han gav mig en "cocktail" med vitaminer och lite annat smått och gott för att hjälpa mitt immunförsvar på traven. Så skrev han ut recept på hostmedicin. Matte fick också ett recept på peniccillin att hämta ut om jag skulle bli sämre och få högre feber. Han berättade att det han var lite orolig för - i och med mitt taskiga utgångsläge - var att det skulle gå över i en lunginflammation eller ännu värre, hjärninflammation. Jag behövde verkligen inte detta så nära inpå min förra stjärnsmäll. Nu fick matte instruktioner om att tempa mig morgon och kväll och hålla honom underrättad om mitt tillstånd. Peniccillinet skulle hon ge mig om tempen steg och allmäntillståndet blev sämre.

Nu har det gått ett par dagar och jag känner mig återigen bättre. Hostar inte längre i vila utan kan sova gott och låta kroppen återhämta sig. Däremot kommer hostan så fort jag rör mig fortare än skritt eller om jag blir glad och viftar mycket på svansen. Skulle jag få för mig att skälla (får ju det ibland...) övergår det direkt i en hostattack. Så jag måste erkänna att jag är en rätt stillsam hund för tillfället. Lugnast så.

Nu får vi verkligen hoppas att jag inte smittade någon av mina kompisar - det skulle vara riktigt tråkigt.