Lite krasslig

Jag är en så kär familjemedlem för mina personer att det är självklart att även jag ska ha tillgång till vård av en veterinär som känner just lilla mig. Det är tur att jag har en egen "husdoktor" för jag behöver besöka honom nu och då.
Ibland skall man bara ta en vaccination men ibland är det faktiskt något som inte är helt bra med hälsan.

Natten till söndag började jag först snarka. Sen blev jag orolig i kroppen och började vandra omkring - ingen plats var bra mer än några minuter. Hoppade än ner från sängen och än upp i sängen. Varje gång jag hoppat upp i sängen var jag tvungen och pussa på matte eller husse för att visa på att jag var där igen. Så började jag hosta....Då satt matte spikrakt upp i sängen och sa "Nej det är inte möjligt!!!".
Vaddå? tänkte jag....vad är det som inte är möjligt?
Hon sa nu rätt ut "Jag tror bannemig hon har fått kennelhosta igen. Hur är det möjligt!? Hon vaccinerades den 22 december för att ha ett bra skydd för My Dog. Inte kan väl den ha slutat verka redan efter en och en halv månad?"
Hade jag kunnat prata med henne skulle jag ha sagt att det inte alls var kennelhostan igen. Den här gången gör det så förbaskat ont i halsen och känns så tjockt i näsan och luftrören att man måste försöka hosta bort det. Varm i kroppen känner jag mig också. Allmänt lite kass om man säger så...

Dagen efter så la sig hostan och det kom bara enstaka host. Ont i halsen och det täta i näsan kvarstod dock. Matte kollade tempen, 39 grader visade den.
När dessa symptomen kvarstod på tisdagen ringde matte till Hans-Jörgen och fick tid idag för undersökning.

Han konstaterade halsinfektionen och det täta i näsan - öronen såg bra ut - och febern fanns där. Skrev ut antibiotika och så fick jag åka hem igen.

Nu hoppas jag att jag ska bli bra snart igen - för på fredag ska vi till fjällen igen.