Inte nu igen...

...kan man ju tycka när det blev en fjärdeplacering för curlingkillarna. Visserligen var det första fjärdeplatsen för just dem, men jag tyckte att matchen var så spännande och de var så duktiga och värda en bronsmedalj.
Det är kul att det finns OS att titta på just nu när det har börjat slaska och regna här i Göteborg. Som ni vet gillar jag inte regn och blött om tassarna. Promenaderna försöker jag påverka så att de blir så korta som möjligt. Måste ju in och kolla OS igen.

Egentligen var det inte alls det här jag menade när jag sa "Inte nu igen..." Jag tycker att alla idrottarna är jätteduktiga oavsett om de får medalj eller inte. Och man kan ju belöna på annat sätt än med medalj eller rosett. Jag t.ex bryr mig inte ett dugg om rosetterna jag har fått i belöning på utställning - det är matte som bryr sig om dem. Jag tar hellre ett smaskigt ben som belöning. Man kan väl belöna de tävlande med var sitt riktigt köttigt märgben vettja! Tänk så glada de skulle bli...
Det jag egentligen menade med "Inte nu igen..." var det faktum att matte är i trimmartagen igen. Här står jag och ber henne med blicken att låta bli min päls. "Den är fin som den är matte, det behövs inte trimmas alls."

Tyvärr ignorerar matte mina bedjande blickar och pussar. Jag åker upp på trimbordet och där dras det i pälsen. Visst har hon blivit lite bättre på det - men det tar sådan tid. I flera dagar får jag stå på bordet. Inte så lång tid varje gång - det ska jag medge - men det är inte så kul att vara under mattes fortfarande ovana och fippliga händer. Jag försöker motarbeta lite också får jag väl erkänna - står inte direkt still, utan vrider och vänder på kroppen och sätter mig ner ideligen. Ibland ger jag upp och lägger mig ner - då är inte det heller bra - för då kommer matte inte åt på sidorna, rumpen, bröstet och magen. Benen går inte heller att komma åt med mig på magen så då tvingas jag upp snart igen. Suck...

Tänk om hon kunde ge upp detta med att trimma själv - men hon är enveten...terrierfasoner?
Jag tar min tillflykt till husse så ofta jag kan. Rullar ihop mig tätt intill. Nu borde matte bli avundsjuk - se så mysigt man kan ha om man skippar dragandet i pälsen.

Idag var vi förresten på cairnpromenad igen. Vi fick pulsa i djup blöt snö i skogen. Den här gången var det inte bara cairnar med. Den här gången var det också en Golden Retriver vid namn Ellen med ute på promenad. Hon hade långa ben hon...kunde sätta iväg i vilken djupsnö som helst. Jag försökte hänga på flera gånger men tvingades att ståendes med snö till hakan vända och kravla mig tillbaka till "stigen".
Vi var ändå ute en rejäl promenad och sen blev det fika till tvåbeningarna - orättvist.

Till fikat blev det information om hundmassage. Karin Olsson från "k.o.o.l in harmoni" berättade om varför det är bra med massage och vad den gör rent fysiskt. Tyckte jag lät mycket bra - hoppas att matte nappar på den här aktiviteten. Hoppas att hon rent av bokar en tid för en stunds avkopplande massage till mig. Det skulle jag uppskatta. Du förstår matte - det är faktiskt inte bara mat och killar i mina tankar. Jag uppskattar mys och kel också.
Den enda gången som jag faktiskt kan tänka mig att sitta frivilligt kvar i mattes knä är när hon masserar. Då kan man tänka att det skulle bli mysigt när någon som är utbildad på jobbet tar vid. Hela muskeln, på alla ställen på kroppen jobbas igenom. Känner om det är något ställe som är extra stelt eller som ömmar och kan handla därefter. Sånt känner inte matte - men hon gör så gott hon kan. Det vet jag och det uppskattar jag.

Vi fick var sin liten påse med information med oss - ska leta rätt på den och bära fram den demonstrativt till matte tror jag. Tror ni hon fattar vinken?