Aldrig har jag...

...väl sett matte bli så förvånad. Det var helt oväntat. Inte någon gång i mitt 3-åriga liv har det yttrats liknande ord över mig. När man känner mig så vet man att det är i stort sett omöjligt att förknippa mig med dylikt.

Då undrar ni kanske vad som var så otroligt att matte blev helt stum och stod och log som ett fån.

Jag och matte tog en citypromenad idag. Vädret var tråkigt med dimma och lite regn mellan varven. Jag tyckte det var så lagom kul och matte fick väl mest bogsera runt mig. Efter en rejäl promenad var jag dock självgående om än i makligt tempo. Vi strosade runt i stan, matte köpte en caffelatte i en lucka. Jag fick ingenting - snålt. Kaffe gillar jag inte, det är varmt och äckligt, men hon kunde väl ha köpt något till mig också. Skuttade upp på en bänk då och då för att få godis och det gick hon med på i alla fall.

Så kom vi förbi Bluhmes på Vasagatan. Matte har trimmat mig och nu kom hon på att hon behövde mer "fingertutor" till nästa gång det är dags. Alltså gick vi in i den affären.
Det brukar inte vara tillåtet med vovvar i affärer men här fick matte sätta mig i ett handtag precis innanför dörren. Efter att ha förankrat mig sa matte "Clova vänta" och gick vidare längre in i affären. Jag väntade så snällt och lugnt. Följde matte med blicken, sittandes alldeles stilla. Matte provade tutor och pratade en stund med expediten, sen betalade hon. Så kom ytterligare en expedit in från ett annat rum. Hon fick syn på mig och utbrast "Åh en så söt cairnterrier". Jag satt fortfarande lugnt och fint, med blicken på matte som nu kom gående emot mig.

Nu tog matte loss mig men vi stod kvar inne i affären för nu ville expedit nr 2 prata hund. Och det var nu som vi fick höra orden matte aldrig trodde hon skulle få höra om mig... Damen ifråga sa "En så väluppfostrad cairnterrier! Så uppmärksam hon är på sin matte. Det syns att ni har en finfin kontakt."
Ja, där stod matte som ett fån med hakan nere vid knäna och bara sög i sig berömmet. Pratade mer än gärna hund en bra stund. Hon berättade dock inte om allt sattyg som jag kan hitta på. Berättade inte heller att det troligen är den begynnande skendräktigheten som gör mig damigare och mindre busig. Tänkte att det kändes bra att för en gång skull stå med en väluppfostrad vovve i snöret.

Jag tänkte; tro inte att det kommer bli en vana, matte! Lägg noga på minnet hur bra det kändes för det lär inte inträffa så många fler gånger.
Bara för att understryka min personlighet snodde jag en del av mattes kanelbulle vid fikat hemma senare. Likt en "tiburón" (haj) från djupet kom jag underifrån bordet när matte minst anade det och "dödens käftar" slukade snabbt en rejäl bit av bullen ur mattes hand.

Så var ordningen återställd...