Lurifax

Matte säger ibland att att jag är lite korkad. Ibland säger hon att jag är för smart för mitt eget bästa. Då och då är jag enveten som en åsna. Nu senast hette det att jag är en liten lurifax.

Om ni läste mitt förra inlägg så vet ni att Marie Ostheller hittade en muskel som jag har ont i. Hon lovade att skicka medicin som skulle hjälpa min kropp att läka ut den troliga inflammationen. Som ett brev på posten anlände så flera små påsar med vitt pulver som jag skulle ha i mig varje dag.

Matte tänkte att det är väl bara att strö pulvret över maten så käkar hon upp det. Gjorde jag inte alls... Jag sorterade omsorgsfullt ut kulorna från pulvret och det som blev kvar i matskålen var ju så klart pulvret. Jaha tänkte matte, då får vi väl ta till lite godsaker då. Fram åkte den kokta smörgåsskinkan. Nu lade matte pulvret i skinkan och vek noga ihop allt till ett litet paket som hon gav mig. Jag slukade på direkten.
Yes! tänkte matte, det här var melodin att få i henne medicinen. Den här varianten användes nu ett par dagar med gott resultat. Men eftersom jag är en smarting så hade jag snart listat ut vad som faktiskt låg inne i det lilla skinkpaketet.

När matte den tredje dagen återigen gav mig det lilla skinkpaketet slukade jag det inte på direkten - jag la det istället ner på golvet. Då vecklade paketet ut sig något och det var lätt att ta ett nytt tag om ena kanten. Nu lyfte jag upp det från golvet och ruskade det ordentligt så att det yrde pulver över hela köket. Ha! Där fick du matte! Matte blängde på mig och hennes hjärnceller började arbeta för att komma på något nytt att gömma medicinen i. En ny dos gömdes nu i en leverpastejboll. Jag käkade utan knot upp den.

Matte insåg att det nog gäller att servera pulvret i olika godsaker varje dag. Allt för att jag inte ska lista ut i förväg hur jag ska lyckas separera godsaken från pulvret. Nu var det istället hjärnornas kamp som tog vid. Matte kollar kylen...vad ska vi ta idag? Jag studerar misstänksamt det som serveras på tallriken...hur ska jag få bort pulvret? Ibland vinner matte och ibland vinner jag. Det är faktiskt riktigt spännande varje morgon att se hur det hela utvecklas. Matte är så nöjd varje gång hon vinner. Jag är så nöjd varje gång som jag överlistar henne.

De gånger jag vinner brukar det innebära att matte får städa...Då har jag t.ex släpat och ruskat färsk ungnötslever över köksgolvet. Betyder pulver och blodklegg över hela golvet. Då är matte inte helt nöjd, men oftast ler hon lite i smyg och kallar mig för sin lilla lurifax.

Undrar förresten om hon har medicin så det räcker till hela kuren...en och annan dos hamnar ju på helt andra ställen än i min mun.