...tassar i snön.Små tassar som trippar över en snötäckt yta. Visst är det väldigt gulligt med spåren som blev efter just mina tassar härom kvällen när det föll snö i Göteborg? Husse var bara tvungen att föreviga min väg över den orörda snön. Matte sa att det nästan var lika gulligt som gipstavlan de har efter lillhusses små bebisfötter då han var någon vecka gammal. Vaddå "nästan lika gulligt"... Det här är minsann MINST lika gulligt - om inte gulligare anser jag.
Sådana här tydliga spår klarar till och med personerna av att spåra. Annat är det med spåren som jag klarar att följa.
Det har varit lite glest med spårandet under den senare delen av hösten för min del. Matte säger att det liksom alltid verkar vara något som sätter käppar i hjulet. Antingen regnar det något alldeles kolossalt mycket när matte ska lägga spåret eller så blåser det storm, hinner bli mörkt eller så kräver jobbet att matte ska vara där istället för med mig.
Som tur är finns Cairn i Väst och viltspårsgruppen! Då blir det något gjort i alla fall!
Härom veckan var vi ute hos Nisse och Fanny och spårade i deras skogar. De har väldigt käcka och stora skogar alldeles nära där de bor. Man tar bara bilen upp för backen så är man i Vättlefjäll. Den här helgen var det mattarna Kristina och Anja som höll i spårläggandet. De hade varit ute redan på lördagen och klurat ut hur spåren skulle gå. På söndagen träffades nu Elvis, Lilleman, Nisse och jag för att ta oss an spåren och visa vad våra näsor går för. Det var en kylig men strålande vacker dag. Det fanns fler som ville utnyttja den härliga höstdagen. Vi mötte en hel del människor med och utan hundar på vår väg genom skogen. När vi kom fram till det ställe där vi skulle slå läger och gå första spåret, visade det sig att en annan hundgrupp hade sökövningar precis där vårt spår var lagt. Vi gick tillbaka och började med ett av de andra spåren istället. Det blev jag som fick börja med mitt spår som Kristina lagt. Hon berättade för matte att hon lagt det i besvärlig terräng. Det skulle krävas en del rent fysiskt av mig.
Jag var ivrig att få sätta igång. Hade inte alls lust att lugnt sitta och vänta medans matte undersökte startplatsen. Jag smög fram innan hon kallat på mig. Nosade ordentligt och satte sen igång. Lite ivrigt tempo precis i starten men sen jobbade jag i det lugna tempo som jag och matte har tränat på. Det innebär att hon kan låta linan hänga efter mig och bara lugnt gå med och se hur jag jobbar. Hon slipper att kränga runt med linan när vi hamnar på olika sidor om träd eller stenar. Jag fick jobba mig upp och ner i terrängen och över höga tuvor, genom kärr och över bergspartier. Blev lite konfunderad i en återgång, men redde ut det efter en stund. Matte är numera mycket lugnare och ger mig den tid jag behöver och litar på att jag vet vad jag gör. Hon verkar äntligen ha lärt sig att läsa mig när jag arbetar eller inte arbetar. Behöver jag hjälp så ser hon när det är dags - oftast... Jag hittade såklart klöven. Mmm... den är god att tugga på den... Byteshandeln som sen görs ger mig supersmaskiga torkade vilthjärtan. Det är vinst hela tiden! Först att få spåra - jättekul. Sen hitta klöven och få gnaga på den. Till sist få något riktigt smaskigt som extra belöning mot att matte får tillbaka klöven.
Nu traskade vi tillbaka till de övriga. Det var dags för Lilleman att gå sitt spår. Självklart hittade han sin klöv också. Dags för fika tyckte personerna. Min matte hade kaffe och ostsmörgås med sig. Jag fick också smaka lite - men alldeles för lite för att jag skulle vara nöjd... Nu satt de alla och pratade om ditten och datten, spår och hundar. Hörde att de snackade lite om att kanske prova personspår som omväxling. Kunde vara kul att prova.
Äntligen var den andra hundgruppen klara med sitt och Elvis och Nisse fick nu ta sig an sina spår. Även dessa herrar hittade sina klövar även om Nisses spår nog var lite "besudlat" av de andra hundarnas uppletandeövningar.
Det var en mycket nöjd grupp som gick tillbaka genom skogen mot bilarna. Vi hade varit ute drygt två och en halv timma och haft en härlig höstdag med roliga aktiviteter. Tänk så mycket roligt det finns att göra med oss hundar och så mycket frisk luft man får sen då. Och trevligt sällskap inte att förglömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar