Spårkurs!

Jippie!!!
Jag och matte har varit på viltspårskurs och då går man över stock och sten. Tyvärr hade matte ingen kamera med sig så ni får hålla till godo med en gammal bild där jag spårar godis.

Att ha fötts som cairnterrier måste vara en hunds stora lycka - vet ni varför? Jo för då finns Cairnterrierklubben som ordnar så mycket kuliga grejer för hundar och människor. Promenader, lydnadskurser, utställningsträning, utställning och som igår VILTSPÅRSKURS. Detta skulle matte aldrig kommit på själv, men som tur är så är hon öppen för allt som verkar kul. Då är det bra att det finns andra personer som kan lära ut ett och annat som jag sen får göra. Matte hade sett fram mot denna kursen alldeles speciellt mycket för alla säger att det är bland det roligaste du kan göra med din hund. Jag var också förväntansfull - äntligen skulle jag få göra riktigt jobb med nosen.

Det började sådär tyckte jag - vi hundar fick ligga i burarna och "vila oss" medans personerna hade teori. Det var ju helt omöjligt att koppla av när Ninna (instruktören) berättade, med massa inlevelse, om spårning och allt som följer med det. Alla mattar och hussar lyssnade andäktigt till allt som sades och om jag skall sammanfatta det hela så blir det; "era hundar kan redan det här med att spåra, det är ni människor som skall lära er hur man lägger spår, ta hänsyn till väder, underlag och analysera hundens spårsätt osv.

Seså, nu är vi väl klara? Låt oss sätta igång! Nähä, det blev bara en kort rastning sen skulle de fika också...Men det är viktigt att mattar och hussar får kaffe, de blir på mycket bättre humör då har jag märkt - så äntligen var de klara och vi körde iväg till SKOGEN.

Vi började med var sitt "motivationsspår" - som var ett ca 40m långt rakt spår. Vi tittade först på när Ninna la det första spåret till Birk och sen fick min matte göra ett spår till mig. Jag tittade långt efter henne när hon försvann ut i skogen med spann, konstig stav, klädnypor med plastband och en liten påse med något i. Hon var borta en liten stund och sen kom hon och hämtade mig. Nu fick jag på mig selen och med Ninna som coach satte vi igång. Matte krafsade lite i marken för att visa var jag skulle börja nosa - oj det luktade jättemycket av något smaskigt, jag ville dra iväg på stört. Nu fick matte instruktioner om hur hon skulle bete sig, jag fick inte gå för fort, jag skulle gå med låg nos, hon skulle studera hur jag bar mig åt men det var bra att hon kände ett ordentligt "drag" som tecken på att jag hade spåret. Såklart jag hade - hon hade ju duttat ut massor av sånt som luktade...Jag var snabbt framme, för snabbt enligt Ninna, vid målet som var en rådjursklöv. Jag fick massor med beröm och så fick jag bekanta mig och gnaga lite på klöven. Smakade väldigt annorlunda men jag bestämde mig för att den var god och spännande.

Detta fick alla hundarna prova med sina mattar innan vi gick vidare in i skogen. Där fick vi hundar vänta igen och den här gången var våra mattar borta betydligt längre när de la sina spår. Sen kom de och hämtade oss en och en - jag var först ut. Jag skulle gå ett spår som Nisses matte lagt. Oj, vad spännande det ska bli! Kunde knappt vänta tills matte fått på mig selen - och jag som hatar sele - och så satte vi igång. Jag fick upp spåret direkt och drog iväg med matte alldeles för fort igen, det blev till att bromsa på ekipaget för att jag inte skulle tappa bort spåret i min iver. Ett par gånger fick jag "tapp" och stannade för att leta upp spåret igen, en gång behövde jag vila näsan och skallen lite men sen fortsatte jag. Jag var kanonduktig och hittade klöven utan problem och fick massa beröm igen och nu fick jag bära klöven tillbaka också. Människorna pratade efter om hur jag hade betett mig i spåret och vad matte ska tänka på när hon lägger spår till mig - tjata ni bara, jag gnager lite på belöningen så länge. Jag behöver inte analysera, jag bara gör och det gör jag bra!

Så var det Nisses tur och sen Birk och Milton. Alla klarade sina spår jättebra - som om vi trodde något annat - men åtminstone min matte såg djupt imponerad ut av våra fantastiska talanger.

Nu tror hon att jag ska bli viltspårschampion - visst är hon jobbig? Men det är ju bra att hon är entusiastisk - då blir det nog spår lagda till mig i framtiden i alla fall - för detta var görkul.

Dagen avslutades med att mattarna fick med sig blod, klövar, stav, klädnypor och snitslar så nu är det bara att gå hem och lägga egna spår. En återsamling i augusti med spårning bokades också in tillsammans med Carina.

Nu blir det sommaruppehåll i cairnterrierklubbens aktiviteter men jag ser redan fram mot höstens "prova på dag" - då ska matte få ännu mer inspiration!