Jag berättade ju sist att jag såg matte smussla med svarta plastpåsar i frysen och visst blev det ett spår till mig! Hon gick iväg med magväskan på magen och den konstiga käppen - UTAN att ta med mig. När hon kom tillbaka skuttade jag upp och ner av iver att få ge mig iväg - kom igen nu matte! Hon bara sa åt mig att lugna mig och började tvätta av all den goda lukten av staven och händerna. Åh vad jag blev besviken - gick och la mig i ett hörn där jag kunde se henne och blängde under lugg. Varför vänta och skjuta upp det som man kan göra med en gång?
Efter flera timmar kom husse hem från jobbet och då äntligen var det dags att gå. Jag tog täten och ledde lillhusse i ett snabbt och bra tempo mot skogen, matte och husse i släptåg - hoho här skall spåras! Vi gick en runda först och jag sprang förstås lös, ivrigt zickzackandes - när kommer vi till spåret? Hörde matte säga att hon nog skulle koppla mig eftersom vi närmade oss - men det var försent...Jag fick nämligen upp vittring på något och rusade iväg in i skogen. Matte ropade att jag skulle komma, men jag var inte öppen för ingående samtal - jag hade fått upp något och for omkring fram och tillbaka där jag tyckte att det luktade mest och helt plötsligt fick jag upp spåret och satte igång arbetet. I våldsam fart gick det framåt tills det plötsligt tog tvärt slut - här luktade det jättemycket på en punkt men här finns ju inget!! Jag irrade fram och tillbaka och letade efter belöningen - men hittade bara en liiiten broskbit. Nu hade matte kommit fram med lillhusse och husse. Jag tittade förvirrat på henne - matte var är belöningen?, jag har ju kommit fram!!!Hörde hur hon sa till hussarna att det antagligen var förstört eftersom jag kommit på spåret och gått det baklänges, men att vi skulle försöka ändå. Jag fick på mig selen - just det, den skulle man ju ha - och matte visade på platsen som jag vid det här laget undersökt och blivit besviken på. Min förvirring var total - gick runt runt för att hitta vart jag skulle gå vidare - matte visade ju åt det hållet som jag redan kommit ifrån. Efter en stund bestämde jag mig för att trots allt gå åt det håll som matte visar - redan efter ett par meter känns allt bra - spåret känns starkt och rätt. Jag jobbar fint och självsäkert, fixar vinkeln som kommer hur bra som helst och slutet tar jag perfekt - YES YES YES där är ju klöven!!! Jag får tugga ordentligt på den och sen bär jag den ut ur skogen. Åh vad bra det blev trots allt. Jag är lycklig och stolt promenerar jag i täten för min flock - här kommer en som kan jaga ser ni.
Någon dag senare var det dags för ny utflykt - det packades matsäck i ryggsäck och sen gick vi alla på promenad i skogen. Vi gick till andra sidan sjön, till "stenen", där vi badade och lekte tillsammans. Detta är en jättebra badplats, inga bilar eller andra människor i närheten så jag kan få vara lös och skutta på stenar och plaska i vattnet precis som jag vill eller ta en tur i skogen om jag känner för det. Nicke hade en vattenboll med sig och den kastade han ut och jag fick hämta den, jag till och med simmade några spratteltag, sen sprang jag och lekte med bollen. Klättrade upp på picknickstenen och lät bollen rulla ner i vattnet och klättrade sen ner för att se vart den flöt iväg. Oftast flöt den in till land där jag kunde hämta den igen och sen upp på stenen för att göra om proceduren. Men så en gång flöt den utåt istället - jag tittade på lillhusse - visst hämtar du den åt mig? Lillhusse log och sa att den får du själv hämta...jag klättrade ner och började ta efter den, men den flöt bara längre och längre ut. Nu ryckte lillhusse in och började gå mot bollen - men det var redan försent...Jag fick nämligen övervikt framåt och tappade balansen och PLUMS så var HELA hunden under vattnet. Jag kom upp och simmade mot stenen, hittade fotfäste för bakbenen i vattnet och fick upp frambenen på stenen, men kom inte upp utan blev stående med en olycklig min och genomblöt i håret. Nu kom matte till undsättning och lyfte upp mig på torra land där jag kunde börja skaka och rulla mig torr. Nu var jag lite skeptisk till att gå i vattnet igen men efter lite lock och pock så var jag i igen. Sen var det dags för picknick och jag fick också lite utav maten som de hade med - köttpirog är jättegott! Vi hade det härligt där i solen på stenen jag och min familj. Hoppas vi hittar på något kul snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar