På väg

uppåt på skalan! Men som ni ser kikar jag ännu högre upp. Det räcker inte att ha tagit sig upp i markplan. Här har jag tagit hjälp av en sten för att ta mig uppåt, men snart klättrar jag av egen kraft upp mot toppen.
Jag är fortfarande lite väl självständig (enligt matte), till och från, under den tiden som jag får springa lös på promenaden. Nu har vi i och för sig inte varit i storskog sen förra gången jag stack, men även hemmavid finns det ställen att smita på. På det stora hela tycker matte att jag sköter mig bra. Måste säga att matte sköter sig bra också. Hon hade liksom blivit lite förutsägbar och tråkig. Det säger sig självt att om man ska matcha jakt krävs något alldeles extra för att jag ska lyssna och välja mattes alternativ. Vet inte om matte kommer att hitta något sådant alternativ - men hon har helt klart blivit en kuligare ledare att samarbeta med. Godis i all ära, jag älskar godis, men lek och bus är en härlig uppmuntran också. Och det blir man inte rund om magen av...
Jag skall se till att matte läser i lydnadsböckerna ordentligt - hennes utveckling verkar lovande. Goda råd från cairnvänner är nog också bra om hon fortsätter att lyssna på och inte glömmer. Carina t.ex berättade redan förra våren på en av cairnpromenaderna, hur viktigt det är att husse och matte är roliga och spännande att komma till och det hade matte liksom tappat bort lite grand. Tur att böckerna påminde henne...

Härligt att matte fortsätter att jobba med mig lös. Speciellt kul är det att busa i snön. Promenaden idag på morgonen var jätterolig. Vi busade med snöbollar och grenar. Jag var aldrig långt borta från matte - för vi hade så kul.

Men det är klart - inget rådjur eller hare inom lukt eller synhåll...så någon riktig värdemätare var det ju inte...