tisdag 27 januari 2009

Sitter fast!



Tusan också!

Här känner man massor av spännande dofter och så sitter man fast i ett snöre...På dagens promenad i Delsjön hade matte tagit med spårlinan. När jag skulle springa lös så var det med den hängandes efter - hur kul är det? Så fort jag fick nos på något och drog iväg så skulle det tränas "STANNA" och "KOM". Om jag inte lyssnade så tog det tvärstopp. Kom ingen vart. Tvärstopp tog det flera gånger...Matte ropade med hög och ibland arg röst om jag skulle stanna eller komma. Arg blev den då jag inte lyssnade och då stannade ekipaget tvärt när linan sträcktes. Jag lyssnade kanske något bättre efter ett tag men det krävs nog många träningar och en rolig matte innan det blir ordning och reda i ledet igen.

Ordning och reda bland vovvarna på cairnpromenaden var det dock. Vi var och hälsade på hos cairnarna Greta och Märta i Björboholm i söndags. En massa vovvar och personer mötte upp - det är så spännande med nya skogar att promenera i.

Charlotte, James, Elektra och lille Gilbert kom hem till oss på morgonen. Jag blev döbesviken att inte Bobby var med - istället hade Charlotte med en liten räka som hette Gilbert. Var bara tvungen att sätta honom på plats. Hos mig bestämmer jag över nykomlingar...( jojo, det är lätt att vara tuff mot de som är mindre...Mattes anm.) Jag lugnade mig rätt kvickt och det var kul med sällskap i bilen.

Skogarna runt Björboholm var helt sagolika - man kunde gå och springa hur långt som helst. Frågor satt lite här och där i skogen och det var ju kul att personerna också fick något att jobba med. De blir lätt så frustrerade annars och måste hålla på och kalla in och styra och ställa eller hitta på något annat helt olämpligt. Nu kunde vi vovvar springa omkring och vi höll kanonbra ordning på varandra och personerna - vi tappade inte bort en endaste. Inte ens ett par minuter. Matte var så glad över att jag skötte mig så fint - hon trodde nog att hon hade viss pli på mig. Det kan hon få fortsätta att tro - det blir bäst för husfriden...men om sanningen ska fram så var det ju hundflocken som gjorde att jag var med hela tiden. Finns ju inget roligare än att springa med sina vänner.

Matte var förresten duktig med frågorna - jo jag har ju insett att hon är läraktig - och fick en käck liten "påse" att ha godis till mig i. Bra pris tycker jag - hoppas att hon använder den snart - tror att det får plats mycket mer godis i den än i mattes ficka...

Inga kommentarer: