Serranoskinka...

...direktimporterad från Spanien. Inköpt på varuhuset El Corte Ingles i Barcelona av min kompis Björn. Ja, egentligen är det personernas kompis, men har man så god skinka med sig blir man genast min kompis. Vilken ära va?!

På den här bilden sopsorterar jag, men färsk nyöppnad serrano av mycket god kvalité är hästlängder mycket bättre. Björns medhavda skinka var supergod!
Det har varit filmfestival i Göteborg - bryr jag mig inte ett dugg om. Blir ju ändå inte insläppt på biograferna. Men mina personer tycker att det är jättekul att springa på en massa konstiga filmer. Efter varje film sätts ett betyg och sen tävlar allihop som är med om vem som får det bästa medelbetyget - helt subjektivt. Många hetsiga diskussioner följer på varje film om vems åsikt som är den rätta. Då måste man gå ut och dricka en öl eller ha bankett med mat. Då pratar de om vad som egentligen hände, om det var någon undermening, eller någon mening överhuvudtaget. Betygsskalan är ofta uppe till diskussion. Åsikterna spretar åt alla håll. De gnabbas ordentligt och tycker att det är jättekul. En hel vecka håller de på med sina filmer och banketter...Det gör att Ellen och jag får tillfälle till många träffar eftersom hennes personer också gillar filmfestivalen. Tycker jag är bra eftersom det är tröttsamt att höra personerna snacka film hela tiden. Då kan vi leka lite istället och vi föredrar banketter eftersom det kan generera en och annan godbit till oss också...

Ja, så var det ju det här med serranoskinkan...Björn gillar även han filmfestivalen och reser ända från Barcelona för att vara med och leka. Serranoskinkan följer med honom...och då är han min nya favorit! Var inne och väckte honom varje morgon med mina eftertraktade pussar. Han blev så glad, så glad! En kväll hade matte och husse öppnat ett nytt paket med skinka. Jag smög omkring...Matte och husse tog någon skiva var och satt med var sitt glas vin och snackade...film förstås...Jag kollade läget noga. Skinkan låg kvar på bordet i köket, en stol stod lite på sniskan ut från bordet - precis lagom för att jag skulle kunna krångla mig upp. Och se - ett nästan helt paket med serrano låg och bara väntade på att bli uppätet av mig. Jag är ju inte den som är den utan jag smaskade i mig alltihop i snabbt tempo. Snart var skinkpaketet tomt och då kom husse in i köket och hittade mig liggandes på bordet....Ingen skinka kvar till honom. Jag vek öronen bakåt och såg sötare ut än någonsin, viftade lite lågt med svansen och försökte pussa honom. Han började skratta! Ropade på matte som kom farande och såg min söta uppenbarelse snabbt skutta ner från bordet och se riktigt skyldig ut...Döm om min förvåning när hon också började skratta och båda skakade på huvudet och sa "Vi får nog skylla oss själva - lägga en sådan frestelse inom hennes förmågor kan bara sluta på det här sättet. Hur som helst är det försent att bli arga nu". Ibland gör de mig förvånad - här trodde man att det skulle läsas lusen av en och så skrattar de bara...