Imponerande!

Utbrast min matte häromdagen....Tror ni det var över mig eller min vackra uppställning med lyftad tass?

Jag och matte gick i Ruddalen eftersom Nicke hade hockeyträning på Ruddalsrinken. Ruddalen är ett ganska stort friluftsområde med trevliga promenadvägar och många små stigar. Matte hade mig i långlina och vi tränade lite smått. Vi mötte flera hundar. Några stretade i sina koppel men så mötte vi några som gick lösa vid sina mattars eller hussars sida. Någon bar en pinne, en annan något trasliknande och en tredje bar ingenting - men alla gick de precis vid sidan och med idoldyrkan i blicken tittandes upp på sin person när vi passerade. Inte en blick gav de mig - tog ingen som helst notis om att jag överhuvudtaget gick där och mötte dem. Och där gick matte med mig i långlina...såg att hon nästan bad om ursäkt över att hon var tvungen att ha mig i den...Äh vad sjutton - sträck på dig matte!!! Jag är mycket mera hund än de där - jag tar egna initiativ och tänker själv. Ska jag skälla lite för att se om de lever? Kanske är de robotar? Nähä, inte det nä...matte påkallade min uppmärksamhet och så gick jag också bredvid, tittandes upp mot henne. Men min blick sa "var är mitt godis"?!

Så kom vi ner till fotbollsplanerna och tydligen används en av dem till hundträning för där gick flera ekipage och tränade olika moment i lydnad. Jag och matte stannade och tittade en stund och det var nu matte utbrast "IMPONERANDE"! En av hundarna som vi mött tränade också. Det tränades sitt, ligg, fot, framförgående, apport, stanna, plats, inkallning med ställande, apportering under dirigering och en massa annat. Matte stod med gapande mun och bara stirrade och när en av hundarna sittande vid sin mattes sida plötsligt gav upp snabba skall i följd på kommando och tystnade på kommando, trodde inte heller matte sina ögon.

Vid det här laget var jag sur och kännde mig orättvist behandlad. "Jag kan precis ALLT som de hundarna gör där inne på träningsplan - ALLT - hör du det matte"!? Det är bara det att jag gör det NÄR och OM JAG känner för det. Ibland kan det sammanfalla med att matte också vill att jag skall utföra en övning. Jag tycker hon skall vara glad över de tillfällena och anstränga sig för att de skall bli fler istället för att skämmas för allt som jag inte gör eller kan ännu!

Nä nu tror jag att jag känner för att skälla lite...Hörru matte här kan vi inte stå och frysa fast!