Aj då...

...nu är matte arg igen...
Och det bara för att jag visar lite cairnterriertakter. Det står klart och tydligt i cairnterrierboken att mitt beteende är högst normalt.

Matte har sagt till folk att hon är så nöjd med mitt uppförande i skogen den här sommaren. Jag kommer så käckt på inkallningar och rop. Ibland tar jag små turer på egen hand, men de är aldrig långa och jag kommer rätt kvickt och med god vilja fram till matte ungefär när hon vill det. Matte säger stolt att jag är så duktig. Så någon anledning till att sälja Clova på blocket finns absolut inte när det gäller lydnaden i skogen.

Ändå var det just precis det hon hotade med häromdagen. Sälja Clova på blocket alltså. Fy på dig matte - så säger man inte.

Det står i cairnterrierboken att den egna tomten sällan är nog för en nyfiken cairnterrier. Om den lämnas utan uppmärksamhet vidgar den gärna sina vyer. Just precis så är det! Så länge någon leker med mig eller på annat sätt håller mig alert med kuligheter är jag gärna kvar på tomten. OK, jag erkänner att det inte är riktigt sant...nästan helt sant, men det finns ju ett par undantag förstås...Om det spankulerar förbi ett rådjur, hare eller katt är det ju liksom lite svårt att stanna kvar. Rådjur och hare måste ju bara förföljas när de vågar sig förbi eller ibland t.o.m in på vår tomt. Katter har bannemig inget att göra på mitt revir! De jagas med skall bort från tomten och då brukar jag lägga till Lisbeths och Yngves tomt också. Bort med kattskrället även därifrån.
Men förövrigt brukar jag vara kvar på tomten om jag får lite uppmärksamhet. Om personerna däremot får för sig att gå in och sätta på kaffe eller kanske glömmer att jag är ute själv så tar jag fort chansen. Måste kolla omgivningarna...och så strosar jag iväg...
Eller som när man tar en lov ut på grusvägen - då kan det uppenbara sig en helt annan utsikt än vad man har från tomten. Då är jag oftast en bra bit utanför ringen där de har någorlunda kontroll på min kropp. Då skiter jag i att de säger åt mig att stanna eller komma tillbaka. Då drar jag på äventyr!

Häromdagen trodde de att de hade koll på mig men se det hade de inte...Från vägen gjorde jag ett språng över diket och in i skogsdungen. Jag hade upptäckt något riktigt spännande! Vad, har personerna inte en aning om och jag tänker inte berätta. Några hemligheter måste man ju få ha. Jag var väl borta sisådär en 10 minuter och hörde hur de tjoade och hojtade på mig. Till slut var jag nöjd med mitt lilla äventyr och vände tillbaka till stugan och det väntande godiset. Fram till matte och slukade korvbiten. Blev upplyft för att bäras in på terassen när matte med äcklat utbrott slängde ner mig igen. "Vad har du gjort Clova!!! Du luktar ju fisk och skaldjursrens! Och blöt är du också". Ja, ni vet ju vid det här laget var jag hamnade förstås - duschen. Det hjälpte inte mycket mot lukten som satt sig fast i pälsen. Shampoo skulle behövas, men eftersom jag skulle trimmas två dagar senare fick matte skippa schampoot och alla fick stå ut med min kroppsodör. Arg som ett bi var matte...Sa massa dumma saker som det där med blocket eller att det aldrig skulle bli några valpar för min del - för vem skulle vilja köpa en valp med mina rymmargener och rulla-sig-i-skitgener osv.

Själv säger jag bara - läs i boken matte! Jag är nog högst normal - så det så!