Dåligt genrep...

...ger bra premiär???
Ja, det får vi sannerligen hoppas. För på lördag är det ju dags för anlagstest. Jag misslyckades nämligen med uppdraget att spåra upp klöven i söndags. Det har aldrig hänt att jag helt har tappat bort mig i spåret. Visst har jag ibland haft lite svårt med fokuseringen och uthålligheten, men jag har alltid tagit mig fram till spårslutet och belöningen. Nu hänger det kvar en sprillans ny och fin klöv i skogen någonstans. Synd på så rara ärtor.

Men mattarna sen då!! De var ju helt lost in space de också...yrade omkring och lurade mig och fick mig att korsa både mitt eget och Lillemans spår. Inte ens de kunde hitta fram till klöven. Och jag som trodde de var "gudar" som både visste var man skulle hitta och starta spåret och avsluta och hitta klöven.
Hmm... det verkar som om de har något slags hjälpmedel för att hålla koll på var spåret är någonstans. Undrar vad det är för något? Näsan är det i alla fall inte! Det kan jag garantera. De har noll koll på dofterna i spåret. För om hjälpmedlet helt plötsligt saknas så vet de nada. Snurrar runt och tittar sig förvirrat omkring.

Hörde att matte sa att jag kan se ut som en dum blondin i dessa lägen. Att det ser ut som om ingen är hemma i mina ögon. HA! Prata för dig själv, matte! Inte ser du speciellt intelligent ut när du snurrar omkring och kikar i alla riktningar. Som om man skulle kunna SE ett spår...snacka om att inte ha alla hästarna hemma i stallet. Näsan matte - näsan, är det som är användbart till att spåra med. Det vet ju till och med minsta valp.
En som vet hur man använder nosen är Elvis. Se så fint han spårar i bokskogen. Han klarade ett långt och svårt spår med tillbakagång hur bra som helst.
Carina har bara att hålla i snöret och hänga med. Någon gång var hon osäker på om han verkligen gick rätt väg, men Elvis var stensäker. Och allteftersom spåret fortskred visade det sig att Elvis hade rätt. Såklart!
Lilleman var också jätteduktig i sitt spår. Trots att jag varit där och klampat omkring tog han sig genom det partiet. På ett ställe hade det dessutom gått en häst i spåret men inga problem för Lilleman. Han hittade sin klöv snyggt och prydligt.

Sheltien Sanna var också med ute i skogen och skulle få prova på att spåra för första gången i sitt liv. Hon tyckte att klöven var äcklig. Spåra var nog en rätt onödig grej om det var en sådan sak som var belöningen. Tror att hon tyckte det skulle vara roligare att spåra upp ett får och sen valla hem det.
Här står jag lite förvirrat och funderar på vad som gick snett i mitt spår. Var tappade jag bort det någonstans? Hur ska detta gå på lördag?

Matte har hela tiden sagt att mitt problem är uthålligheten. Spårar jättefint och lugnt. Ganska noggrann och metodisk. Problemet är bara att jag i slutet släpper lite på fokuseringen och det är då jag kan tappa bort mig.
Matte anade vart det barkade idag när jag istället för att fortsätta spåra började balansera på en trädstam mitt i allt. Det var faktiskt spännande dofter på den också ska ni veta. Jag gick visserligen vidare i mitt spår efter det, men koncentrationen var inte lika god. Och kort därefter hade jag som sagt tappat spåret.

Så nu är matte tveksam till om det är för tidigt med anlagstestet på lördag. Vi hinner inte träna uthålligheten nåt vidare tills dess.
Men ett bra träningstillfälle blir det i alla fall.