Helgarbete

Personerna jobbar oftast varannan helg. De pustar och stönar över att behöva gå till arbetet när alla andra är lediga. Men det ska jag säga er - jag jobbar också ofta på helgerna - och det är faktiskt helt OK. Trots att jag inte får något ob.

Här till exempel är jag iväg och jobbar som maskot till Bäcken HC team 96. Fick åka bil en timma innan vi var framme. Krokig väg var det också, så jag kräktes i bilen. Det gjorde inget tyckte jag. Hade ju precis ätit frukosten innan vi stack hemifrån. Den hade knappt landat i magen. Det var bara att äta den en gång till... Blää, sa matte och lillhusse.
Tja, jag städade ju i alla fall efter mig...

När lillhusse och hans lagkompisar ska spela match är det alltid samling en timma innan matchstart. Det var likadant den här dagen i Fotskäl. Under den timman passade jag och matte på att hitta en skog att undersöka.
Det var en stor skog. Nya okända stigar och natur. Lite läskigt faktiskt. Många okända ljud och lukter i den här skogen. Lite knak och brak och vinden som susade. Jag stannade ofta till för att lyssna och speja på omgivningen. Matte tänkte först inte låta mig springa lös eftersom det var helt okända marker för oss båda. Om jag skulle få för mig att jaga hade hon inte vetat ett skvatt om vart jag tog vägen eller vart hon skulle leta efter mig. Hon släppte dock den tanken ganska fort och lät mig springa själv.
Det var dock ingen större risk att jag skulle dra iväg. Jag kände att det inte alls var läge att ge mig av på äventyr. Skogen verkade stor och mörk. Och matte hittade på kuliga saker så jag hade att göra. Matte hade också att göra. Hon hittade gula kantareller och blev så glad så glad. Sa att det var ovanligt att hitta gula kantareller så sent på året. Vi gick en rejäl sväng där i skogen. Det var faktiskt lite sol - konstigt nog - tycker annars att hela november har regnat bort.
Så var det dags för matchen. Jag och matte gick tillbaka och in i ishallen. Det är inte alla ishallar som vovvar är välkomna i, men här fick jag följa med in.

Det var en hund till inne på matchen. En svart labrador som hade sina sympatier i det andra laget. Den försökte psyka mig med blicken så att jag inte skulle kunna göra mitt jobb. Det gick jag inte på. Då försökte den skälla för att få min uppmärksamhet. Jag brydde mig inte om det heller. Jag hängde med i matchen.

Och visst gick det vägen den här gången också. Bäcken vann till slut med 4-3 över Fotskäl. Jag räckte i smyg ut tungan åt den svarta labradoren - haha, min lillhusses lag vann, haha. Labradoren skällde när den gick förbi mig... jag tittade oskyldigt upp på matte...

Jag var dock lite besviken på matte...hon hade glömt min "fans-damask" i Bäckens färger. Flera undrade var den var någonstans.