söndag 15 november 2009

Yes, yes, yes!

Oj, oj, oj, vad jag är bra!
Ordspråket fungerade - dåligt genrep gav bra premiär.

Matte var faktiskt lite orolig inför anlagstestet. Hon litade inte riktigt på att jag skulle fixa det. Inte för att det skulle vara hela världen - det är bara att prova igen om det skulle gå lite skrynkligt.

Nu började dagen med att Lilleman, Kajsa och jag möttes upp hemma hos Elvis och Kajsa. Därifrån lastade vi in oss och mattarna i vår bil och körde mot Orust. Mattarna var lite nervösa alla tre. Vågade inte prata om ev fortsättningsövningar efter avklarat anlagstest. Sa att det fick anstå till hemfärden om det hade gått bra...Vi vovvar var coola.

Väl framme mötte även Elsa med matte upp. Nu var alla fyra cairnarna för dagen samlade och stamtavlorna samlades in av domaren. Så kom han ut och sa "då börjar vi med Murray´s Clova".

Min matte hann knappt samla ihop sig, men som tur var hann hon inte heller stressa upp sig. Nu var det bara att följa domaren ut i skogen. Jag var supertaggad. Hade redan räknat ut vad vi skulle göra och vem som visste vart vi skulle. Jag följde domaren i hasorna som en hund(?!).

Så visades vi till spårstarten. Nu var det dags för mig och matte att visa vad vi gick för.

Och som jag visade det. Jag spårade nog det bästa jag någonsin gjort. Matte höll i snöret bättre än någon gång förut. Jag lotsade mig och matte genom hela banan till slutet och hon lät mig jobba i lugn och ro. Även då jag var lite osäker på ett ställe och noga sökte av vinkeln trodde hon på min förmåga och lät mig jobba. Det var nämligen så att personernas "hjälpmedel" saknades helt och hållet på det här provet. Matte var helt enkelt tvungen att lita på mig och det gjorde hon bra. Mitt arbete ledde oss fram till slutet utan problem och jag hittade klöven direkt.

Matte nästan studsade av lycka i skogen.

Innan vi startade sa matte till domaren att hon gärna tog emot tips på förbättringar efteråt. Domaren sa nu; istället för att backa och lägga kortare spår om hon verkar ha svårt att koncentrera sig bör du länga spåren. Upp mot 8-900 meter kan du gott lägga. Så att hon inte lär sig att det är slut alltid efter max 600 meter. Lägg också gärna in en "paus" på ett par minuter där ni hämtar andan och kanske ger hunden lite vatten. Och så på det igen.
Man fick ett protokoll på sin insats och i det stod bara positiva saker om mitt arbete.

Jaha - nu måste visst matte lägga sig och vill säga vad det stod i protokollet... Ja, jag är inte den som vill skryta - men matte är en sån som gärna skryter. Den som vill kan hoppa över nästa stycke. Det är bara kul för närmaste fancluben...

"Tar sig snabbt an spåret. Tar spåret med språng. Går runt utan anmärkning. En mycket duktig hund som spårar bra. Bra förararbete. Bra tempo."

Matte undrade vad "Tar spåret med språng" betydde. Var det positivt eller negativt? Det skulle vi se som positivt sa domaren. Därav bilden ovan...

Efter oss var det dags för Lilleman och därefter Kajsa. Det gick strålande även för dem. Mattarna sken som solen. Skrattade och sa att nu kan vi planera i bilen på vägen hem.

Nu var det bara Elsa kvar att ta sig an sitt spår. Elsa var också jätteduktig och hittade sin klöv. Det var bara det att hon fick lite annat som hon var tvungen att kolla upp och göra där i skogen. Som liksom kom i vägen för arbetet lite grand. När hon sen blev påmind om vad hon skulle koncentrera sig på så gick det jättebra. Det var bara det att det inte var godkänt att bli lite påmind. Ähh! - det kunde väl någon ha sagt före. Jag menar vi är ju cairn - vi gör allt på vårt eget lilla vis. Det borde ni veta vid det här laget.
Johanna och Elsa var inte speciellt nedslagna av det här. De ska prova igen.

När vi kom hem på eftermiddagen så skulle det firas tyckte matte. Ungdomarna i familjen hade nämligen presterat bra båda två. Nicke och hans lag hade passat på att vinna sin match när jag var i skogen. Nu togs det fram och korkades upp "bubbel" med yrsel i till det vuxna personerna och "bubbel" utan yrsel till Nicke. Jag fick ett smarrigt märgben med en hel del märg i och kött utanpå.

Livet kan vara betydligt sämre!



1 kommentar:

Marianne sa...

Glömde att fråga idag hur det gick men utefter dagens inlägg så Grattis! (antar jag) ;)