fredag 18 december 2009

Jag, en återvinnare

Jojomensan - det är jag.
Nere i Köpenhamn kämpar politikerna med att få ihop ett avtal som alla länder kan skriva under. Detta är nödvändigt för att klimatet och jorden skall må bra.
Här hemma kämpar jag i det lilla...Men det begriper såklart inte matte. Hon bara fyar och säger nej. Gräver i käften för att få ut det som jag jobbar med.

Alltså så här är det. Någon vill inte ha sin halvätna ostmacka och slänger den på gatan - då är jag där och käkar upp den. Alltså återvinning. Lite senare hittar jag en hel kanelbulle som någon tappat. Skall väl inte ligga där och skräpa...alltså äter jag upp den också. Återvinning var det ja. Grannens katt har bajsat - inga problem - jag återvinner bara lite och så är det borta. Grejer som personerna slängt i soppåsen är alldeles utmärkta att återvinna. Om någon minns ett tidigare inlägg så är jag dessutom riktigt duktig på att sopsortera. Men jag får inget som helst beröm för mina insatser vad gäller en bättre miljö. Matte säger istället att jag måste banta eftersom så mycket slinker ner i min mage som inte hon har koll på.

Husse har inte heller koll...i morse återvann jag hans ostmacka. Oj då nu tittar han surt på mig...OK jag erkänner...jag snodde hans ostmacka. Tycker skillnaden är hårfin...en prydligt gjord ostmacka som ligger på bordet alldeles obevakad. Hur skulle jag veta att han tänkt äta den? Lämnar man köket med mat på bordet så får de faktiskt skylla sig själva. Jag hittar nästan alltid ett sätt att ta mig upp. Då är mackan MIN.

En annan sak som jag ville ha var ett smaskigt ben. Matte håller på med lite "mini-trim" för att hålla efter pälsen där den växt lite extra fort. Då kom hon på att jag håller mig hyfsat lugn och still på trimbordet om jag har ett smaskigt ben att gnaga på. Det här benet får jag bara när jag är på trimbordet. När vi var klara ställde matte undan trimbordet och på det låg mitt ben kvar. Jag ansåg att jag gjort mig förtjänt av att få fortsätta gnaga på benet och försökte nu hitta ett sätt att ta mig upp på trimbordet. Det är alldeles för högt för att jag ens ska försöka hoppa upp på det från marken.

Nu såg jag att trimbordet inte stod så himla långt från matsalsbordet. Vid matsalsbordet finns det sex stolar. Om man spankulerar runt och kollar riktigt noga finns det nästan alltid någon stol som inte står riktigt inne. Mycket riktigt hittade jag en stol som stod lite på snedden. Alltså hoppade jag upp på matsalsbordet via den stolen. Väl uppe på bordet blev jag dock lite feg. Det var allt bra långt mellan matbordet och trimbordet...Jag stod och måttade hoppet. Gick fram och tillbaka några gånger för att känna in om satsen skulle räcka för att ta mig över. I detta skedet kom matte in i rummet och hittade mig i min beslutsvånda. Och så åkte jag ner på golvet igen. Attans också att jag tvekade när jag hade chansen. Tror bannemig att jag skulle klarat hoppet.

Inga kommentarer: