Lussepromenad

Det var dags för Cairn i Västs årliga lussepromenad. Dagen till ära hade jag och Ellen pyntat oss lite... Ja egentligen var det inte vi som pyntat oss utan våra mattar. Ellen hade protesterat lite först men sen accepterat att ha det röda bandet som rosett. Jag brydde mig inte om att protestera mot glittret. Det är ingen idé när min matte får något sådant för sig. Det åker på vare sig jag vill eller inte.
Vi skulle träffas vid säldammen. På vägen dit fick vi sällskap av Ludde och matte Maj. Ludde och jag är kompisar och grannar hemma på gården. Det är en bra grabb, vi brukar leka när vi får chansen.

Det anslöt fler och fler cairnar med personer. Många kände jag sen innan, andra var nya bekantingar. Till slut var vi ett drygt 25-tal cairnar som gav oss iväg.

Vi stretade upp för första backen i våra koppel. Många som brukar vara med på våra cairnpromenader vet att man brukar få springa lös och busa med kompisar. Därför var jag och flera med mig väldigt ivriga och ville inget hellre än att få bli av med personen där bak i snöret. Ytterst få personer springer lika fort eller mycket som en cairnterrier. Alltså är det bäst utan snöre om man vill ha utlopp för all energi som finns i kroppen.
Några av oss fick faktiskt vara lösa en liten stund och springa av oss lite grand. Borta vid Bragebacken brukar det vara OK att släppa hundar under ordnade förhållanden. Så ordnat blev det kanske inte, men vi höll oss med varandra och störde ingen annan...
Matte hade tänkt koppla mig innan vi gick in i skogsbrynet igen, men jag hade stängt av för ingående samtal från henne. Alltså fortsatte jag att leka och stoja med kompisarna. Visst hör jag vad hon säger men jag bryr mig inte alla gånger...nu var det en sån gång när jag inte brydde mig.

Vänta lite nu...vad är detta för en bekant lukt...? Jag sprang i zickzack och vädrade i luften. Aha! Rådjur kanske. Och så drog jag iväg upp för skogsbacken i full karriär. Ellen hängde på.

De andra hundarna som var lösa var mer väluppfostrade och stannade hos sina personer. Hörde allt hur matte gastade efter mig "NEEJ" och "STANNA". Tror ni att jag lydde henne?
Näe, det gjorde jag inte! Nu var jag på språng i skogen. Ellen hängde med en bit uppför backen men där stannade hon hos en annan hund och dennes matte. Jag for vidare.

Här har Lasse hämtat sin "rymling" Ellen. Jag kom tillbaka ungefär samtidigt men från ett annat håll. Lyckligt och härligt uppfriskad av ett race i skogen. Fram till matte och skinkan. Viftandes på svansen.

Matte kopplade mig, muttrandes en massa fula ord. Hörde hur hon sa till husse; Ser du nu vad jag menar? Hon skall alltid utmärka sig på sådana sätt som man inte vill. Ingen kan ju tro att hon har gått på den ena lydnadskursen efter den andre. Av 25 hundar är det två som rymmer och självklart är Clova den ena av dem och dessutom den som drar igång det. Den andra rymmaren är rotekompisen Ellen. De är allt ett fint radarpar de där två...

Alltså jag tycker faktiskt att matte får skylla sig själv. Hon vet mycket väl att det ofta är rådjur i den här delen av Slottsskogen. Hon vet också att jag är synnerligen intresserad av rådjur. Vet ni vad jag tror? Jag tror att det värsta för matte är inte mitt utmärkande beteende. Utan att hon faktiskt skäms över att hon inte har bättre koll på sin hund. Att hon skämdes lite över att hon låtit mig vara lös på ett ställe där hundar faktiskt inte får vara lösa.

Nu travade vi vidare - kopplade. Nisse kom ifatt mig. Han berättade att hans personer var lite sena till samlingen. Inga problem sa Nisse - jag har ju papper på att jag spårar utmärkt - och spårade snabbt upp vilken väg vi andra hade gått. Det var ju käckt att jag tog en tur i skogen. Då fick de möjlighet att komma ifatt snabbt....

En stor grupp blev efter en stund ännu större...Vi såg på lite avstånd en ensam cairnflicka med sin matte. De tittade åt vårt håll. Vi vinkade till dem att komma och gå med oss. Vet ni - det visade sig vara min alldeles egen syster Nelly. Det var kul att träffa henne igen.

Nu var det dags för glögg och pepparkakor. Ytterligare en cairn, från Uppsala, "råkade" gå förbi oss. Självklart stannades det för att snacka lite. Inte ett skall från någon av oss. Välkommen, välkommen... Senare gick det förbi en border collie och en liten fralla tror jag. Jösses vad de blev utskällda! De flesta av oss satte igång högt och ljudligt.
టెక్స్ట్ ...vilka konstiga tecken det blev här då...
Jag letade och letade efter Elvis. Han brukar ju alltid vara med. Ingen Elvis idag. Jag hittade dock andra killar som jag gillade. Här är det Birk som jag vänslas lite med.

Nu är det slut för året med cairnaktiviteter. Nu får vi klara oss till nästa år innan det händer grejer igen. Matte har lovat att hålla koll på hemsidan. Vill ju inte missa när det startar igen.