Stå snyggt

Ligger fortfarande efter i rapporterandet...nåväl...

Det finns många sätt att tjäna godis på. Ett av det enklare sätten måste nog vara att stå snyggt. Jag menar - stå kan alla. Snygg är man ju såklart. Man är ju cairn. Alla cairnar är snygga. Min matte tycker att jag är snyggaste cairnen som går på fyra ben. Ni fattar att jag får mycket godis va?! Och det är inte mer än rätt att varje cairns matte och husse skall tycka att den egna hunden är den absolut sötaste och snyggaste. Det är vi värda.

På utställning är det däremot annorlunda. Som tur är finns det domare som får rangordna ekipagen utan att lägga in några känslomässiga och subjektiva aspekter på hur det hela skall sluta. Ni kan ju tänka er hur det skulle sett ut i ringarna om varje matte, husse eller handler skulle försöka övertyga varandra om de olika hundarnas fördelar och nackdelar. För att till sist komma överens om vilken hund som skall vara nummer 1. Tror nog att det hade blivit kaos...kanske kul - men kaos.

I lördags var det dags att åka och tjäna lite godis på utställning i Hindås. Terrierklubben hade sin årliga julshow på Rotundan. Charlotte hade tipsat matte om den här intima och mysiga utställningen och nu var vi på väg dit. Charlotte var med också, men utan hund den här gången.
När vi kom fram upptäckte vi att det var många cairnar med. Och jag kände flera av dem. Jättekul! Vi var den klart största gruppen på utställningen. Två hanar och sju tikar var presenterade i katalogen och alla vi samlades i ett hörn av den lustiga och runda lokalen. Stämningen var på topp - alla tyckte det skulle bli kul att gå in och visa upp sig. Alla hjälptes åt att fixa i ordning oss och vi satt huller om buller på bord och i våra burar.

Jag har sagt det förut - cairnar är de bästa hundarna och de bästa kompisarna. Det finns andra som jag inte kan med. Airedaleterrier är en sådan ras.

Egentligen vet jag inte varför jag har sådan antipati för just dessa hundar. Har aldrig stött på någon elak, men de får mig verkligen att se rött. Hemma i våran uppgång bor det en airedaleterrier. Ser jag honom får han sig en utskällning, har han åkt hissen före mig och jag känner lukten av honom, far den lede i mig. Jag blåser upp mig och reser ragg, frustar och studsar. Ända tills han kommer mig riktigt nära...då blir jag så liten och snäll....menade inte att mopsa mig alls...varsågod och lukta eller vad du vill. Tills jag ser honom på avstånd eller känner lukten av honom nästa gång. Då skäller jag igen...

Nu satt jag på bordet och klargjordes när speakern annonserade att det var dags för terriergruppens konung. Airedaleterrier. Då gick jag igång... Det var nog ingen som hörde vad den speakern sa, så länge de hundarna var i ringen.

Alla tittade åt vårt håll och de som känner till mig och matte sa med leenden. Ja ja det är ju Clova...

Nu var jag lite taggad. När det var dags för min tur i ringen höll jag noga koll på matte och godiset. När vi ställt upp oss för första inspektionen vände sig framförvarande cairn om och skulle kolla vad för godis min matte hade. Då blev jag sne´och for framåt i snöret. "Hörru det är mitt godis - ge sjutton i det!" Matte fick ordning på mig igen och jag stod snyggt. Litade dock inte på att framförvarande hade glömt mitt goda godis, utan när det var dags för trav på led for jag fram i kopplet flera gånger. Matte fick jobba för att få mig att trava på, lugnt och prydligt.
På det stora hela gick det dock bra och jag stod fritt och snyggt. Alltså fick jag mycket av det goda godiset.

När bedömningen var klar stod min kompis Trixie som vinnare i tikklassen. Hon var ursnygg! Och skötte sig strålande i ringen. Jag kom på fjärde plats och fick också fin kritik.
Bland pojkarna var det min kompis Milton som segrade.

Och så stod de där! Ställda mot varandra. Fästefolket Milton och Trixie. De har en jättefin kull med valpar tillsammans. Alla klappade händerna under deras finalvarv. Vem skulle bli bäst i rasen?
Till slut hade domaren bestämt sig och Trixie blev BIR. Bäst i rasen. Grattis till båda två!
Matte var nöjd med vår insats. Jag var fortfarande den sötaste och snyggaste cairnen enligt henne. Precis som det ska vara.

Hon önskade dock att jag någon gång kunde bli "känd" bara för mitt snygga utseende och trevliga sätt.
Istället för att ständigt vara känd för att utmärka mig på alla andra sätt...Alla känner apan...och matte har händerna fulla...