Snökaos

Det råder snökaos i södra Sverige. Jag har varit i Vemdalen som ligger i södra Norrland. Där är samma snömängd betraktat som normalt... Bussarna rullar på vägarna och tågen tar sig fram på sina spår. Bilar och lastbilar kör säkert omkring på vintervägar. Tak sitter där de är tänkta att sitta - på toppen av hus och byggnader. Termometern visar på många minusgrader, ända ner mot 30-40 minus kan den trilla - ingen ylar för högt för det. Man paltar på sig lite extra och ser till att förbereda samhället och tillvaron för något som inträffar varje år på de här breddgraderna - VANLIG SVENSK VINTER!

Jag gillar den svenska vintern. Bäst är det när man kan vara ute och leka med lillhusse. På bilden ovan har jag jagat ikapp honom och brottat ner honom i snön. Nu utbryter pusskalas från min sida. Det gillar lillhusse.
Här står jag och spanar efter honom. Han har pulsat ut i skogen och gömt sig bakom ett träd. Jag försöker att spana om jag kan se honom så att jag inte behöver pulsa i djupsnön i onödan.
Nu har jag koll på var han är. Nu får man jobba hårt för att ta sig fram. Misstänker att det är så här tågen känner sig i södra Sverige. Skillnaden är att jag är en terrier - jag ger mig inte i första taget.
Jobba, jobba... Kämpa, kämpa. Skam den som ger sig.
Ibland måste man till och med klättra i lössnön. Det är inte helt enkelt. Mitt eget lilla snökaos kan man väl kalla det.
Nu har jag hittat lillhusse. Han pulsar betydligt enklare med sina ben än vad jag gör med mina.
Nu har han gömt sig igen. Nu funderar jag både en och två gånger om jag ska ge mig ut efter honom. Man kan faktiskt ana honom där borta bland träden. Hmm, det är långt dit....
Nä - jag hushållar med krafterna den här gången och vänder tillbaka i mitt eget spår.
Ett mycket bra beslut från min sida om jag får säga det själv. Nu var det nämligen dags för dagens sopexpress. Sopexpressen består av Christophe, en pulka och så förstås en eller ett par soppåsar. Sen bär det av ner för backen. Om man sätter ordentligt med fart och vågar köra för fullt utan att bromsa, kommer man ända ner till soptunnan nere vid vägen. Då måste man hjälpa till och jaga upp farten.

Här kommer jag springande i skoterspåret. Skoterspår är en gåva till en liten cairnterrier. Man får fäste för tassarna och snön är tillplattad så att man inte sjunker ner.
Kanske är det ett gäng skotrar som SJ och Västtrafik behöver i sitt stall. Det skulle nog fixa problemen i ett nafs.