Det lackar...

...mot jul.
Mina personer är i full färd med att fixa olika saker så här dagarna innan jul. Det är mycket som ska hinnas med säger de. Enligt mig finns det viktiga saker och så finns det saker som inte är så viktiga.

Till avdelningen viktiga saker hör helt klart förberedelserna och lagandet av all den goda maten som äts på jul. Numera vet jag att även jag får en jultallrik på julafton med godsaker av nästan alla de sorter. Därför är jag extra angelägen att allt inhandlas och tillagas på bästa sätt. Jag är gärna med och övervakar själva tillredningen. Provsmaka under resans gång kan jag också tänka mig. Jag menar - man måste ju kolla att råvarorna är riktigt färska och att inget under själva tillagningsprocessen går fel.

Under helgen har matte bakat en våldsamt massa pepparkakor. Hon har en massa olika pepparkaksfigurer. Gris, julgran, gubbe, gumma, små och stora hjärtan är några av de hon har som hör till de vanligare, men matte har också några mindre vanliga. T.ex har hon stridsflygplan, katt, hundar, bil och lok. Hundformarna är fina men de ser inte riktigt ut som en cairnterrier. Lite synd tycker hon, hon skulle vilja ha en pepparkaksform med cairnterrier. Själv tycker jag nog att det är lika bra att hon inte har det, för hur skulle det kännas att äta upp en cairnterrier?

Idag har hon gjort en av mina absoluta favoriter. Julskinkan!!! Den har stått i ugnen flera timmar och det har bara luktat godare och godare från den regionen. Har haft mina vägar förbi ugnen hela morgonen för att se om den inte är klar ännu. Nu äntligen har hon tagit ut den ur ugnen och den har stått och svalnat på bänken. Och luktat så förbaskat gott... När är det dags att provsmaka? Jag följer matte i hasorna - vill inte missa när hon börjar skära och ansa. Då trillar det nästan alltid av små provbitar och en och annan hamnar hos mig.

Nu har vi provsmakat och skinkan var en succé! Tror att jag får försöka övertyga matte om att det är viktigt att fortsätta provsmaka skinkan ofta - man vet ju aldrig om eller när den blir dålig och det vill jag inte utsätta mina personer för...

Julklappar är också sånt som hör till de viktiga sakerna. Om de är till mig vill säga. Jag önskar mig flera saker i julklapp och jag har varit snäll nästan hela året. Det borde ge resultat tycker jag.

Och så har vi sånt som inte är så viktigt. Dit hör att gå och köpa julgran. Jag hade föredragit att vi tar en långpromenad i skogen och hugger en själva. Då får man motion och en rolig promenad samtidigt som man ser granen i sin naturliga miljö - då blir det lättare att välja. Matte säger att det är förbjudet att bara gå ut i skogen och hugga sig en gran. Matte säger att varenda millimeter av skogen ägs av någon och då tillhör alla granar den personen eller organisationen. Man får inte gå ut och sno och förstöra på andras marker. Så därför hamnade vi som vanligt hos en granförsäljare här i stan.

På Linnéplatsen står de och säljer granar och där gick nu jag och min familj runt och tittade på en massa helt tillplattade granar. De hade även sådana som stod upp och som hunnit fälla ut sig lite grand. Ingen av de som stod upp föll mina personer i smaken. Alltså fick vi röja omkring bland alla dem som låg ner i högar på marken. Och då är de väldigt platta... Granförsäljaren hann nog bli hjärtligt trött på speciellt matte - hon blev aldrig riktigt nöjd. Den ena granen efter den andra lyftes upp och skakades ut så gott det gick. Till slut blev även lillhusse trött på matte och undrade vad det var för fel på en plastgran...
Så småningom var alla nöjda och gran och pengar bytte ägare. Nu kunde vi promenera hem med vårt fynd.
På bilden nedan ser ni hur noga jag kolla till vänster och höger om det kommer en spårvagn innan vi korsar spåret. Det är sådant man måste lära sig tidigt när man är cityvovve.

När granen sen är hemma så är det dags att pynta den. Funderar på om jag ska busa med pyntet i år eller om jag ska vara den vuxna och städade Clova. Funderar nog lite till på det...