Energirik

Tjohoo - här kommer en som mår så himla bra alltså. Kroppen flödar av energi. Allting är så roligt. Musklerna känns superbra. Personerna är snälla. Lillhusse leker med mig. Husse fixar kvalitetstid med mig. Matte hittar på roliga saker. Känner mig som en nöjd och glad jycke.

Enda molnet på himlen var väl att matte var i trimtagen igen i helgen. Fast jag måste erkänna att det går bättre och bättre med trimmandet. Hon gör det numera på en dag - med reservdag för lite putsning på ställen där hon inte blev riktigt nöjd. Det är klart mycket bättre än när hon de första gångerna kunde hålla på en vecka... Dessutom ser det faktsiskt riktigt skapligt ut numera när hon är klar. Behöver inte alls skämmas för min kostym när jag går på stadens gator och torg.

All energi som finns i min kropp måste ut på något sätt. Matte försöker få till långa promenader med mig, men på vintern ges inte lika mycket möjligheter för mig att springa lös. Vi får ta de tillfällen som bjuds och då och då tar vi oss till en riktig skog där jag kan röja loss och sträcka ut ordentligt. Inne i stan har vi några ställen där jag brukar få vara lös och ledig, men det är inte det samma som att få löpa i skogen eller på en stor äng. När jag kommer hem igen efter en vanlig stadspromenad bubblar det av glädje och lust i kroppen. Kan knappt stå still när matte torkar tassarna och tar av kopplet. Så fort jag kommer loss galopperar jag in i lägenheten för att se om någon kan tänkas leka med mig en stund. Jag överöser personerna med pussar och vilda glädjeskutt. Matte tror att det skulle gå att värma upp en medelstor villa med all min energi. Om någon bara kom på ett sätt att utvinna den...

Nu får matte istället försöka aktivera skallen på mig. Hon vill inte ha en stressad hund säger hon. Stressad?! Jag?! Skulle inte tro det. Jag uppskattar kvalitetstiden med husse nästan lika mycket som lek med lillhusse. Ni undrar kanske vad kvalitetstid med husse är? Jo då går man och lägger sig i sängen eller soffan och myser tätt intill. Det kan jag göra länge. Supermysigt och väldigt rogivande. Och händer det inget så går jag och lägger mig i favoritfåtöljen och inväntar nästa tillfälle till aktivitet. Fast det är klart att jag frågar om någon vill hitta på något först...

Träna olika saker brukar vara ett bra sätt att aktivera skallen på mig. Träna lydnad, spåra eller agility är synnerligen trevliga aktiviteter anser jag. Nu är det vinter med en massa snö ute och det går ut över alla dessa göromål. Spåra är besvärligt, agilityn startar inte förrän efter nyår och lydnad...ja det ankommer kanske mest på mig att den är svår att genomföra. Jag vägrar nämligen att lägga ner magen på blött eller kallt underlag. Möjligen kan jag tänka mig "sitt" en mycket kort stund. Dock inte så lång stund som det tar för matte att koppla loss, gå iväg, vända sig om, vänta ett par sekunder och därefter göra inkallningen. Nähä då, då är min lilla varelse redan på väg fram till matte eller om hon har tur så har jag "bara" rest mig och står nu och väntar på kommandot. Hur som helst blir det ingen riktig ordning på det hela.

Här i Västra Sverige har vi en väldigt aktiv cairnklubb. De hittar på så mycket bra grejer för hundar och människor. Ett av de senaste påhitten är egenträning inomhus på Hundstället Hjärtat. Där finns det en stor innehall som man kan hyra och träna. Förut har vi haft lydnadskurser med fröken Ann-Christin i den här hallen. Nu är det fritt fram för vem som helst i klubben att komma och träna på egen hand. Vi hjälps åt med goda råd och träningstips om fantasin tryter. Det är superkul att träna tillsammans. Om man är flera så blir det bra störmoment med alla hundar och man får bra träning i följsamhet med sin person. Är det som sist, bara 3 vovvar, kan man träna utan koppel. Oj så nyttigt det är. Det är inte förrän kopplet åker av som man vet om lydnaden och följsamheten verkligen är där.

Jag anser att min lydnad var i det närmaste perfekt! Och som belöning till mig själv lämnade jag matte efter en stund och for iväg efter kelpien Ego. Ego är en valp som gärna är med på bus. Nu lyssnade ingen av oss på våra mattar. Vi for omkring inne i hallen i halsbrytande fart. Himla kul belöning tycker jag. Vi lekte en god stund innan våra mattar med bestämda röster kallade in oss. Nja, Ego tog väl inkallningen till slut. Mig fick matte mer eller mindre fånga...Efter det var jag rätt så i gasen och hade lite svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra. När Elvis tränade inkallning tog jag det som min inkallning också och smet från matte till Carina och satte mig snyggt framför henne för belöning. Nu blev matte lite irriterad och jag fick rätta mig i ledet och jobba en stund till.

När vi var klara var vi alla nöjda med vårt träningstillfälle. Jag och Elvis kastade trånande blickar efter varandra när vi blev inlastade i våra bilar. Vi lovade varandra att vi skulle ses på Luciapromenaden på söndagen i Slottsskogen.


Isklättring är sånt man kan ägna sig åt när man söker spänning i tillvaron. Matte missade tyvärr nästa bild då jag åkte kana nerför...