Va´säger du nu då?!!

Nu har jag minsann satt matte på plats ordentligt! Ha! Hon tror hon vet så mycket. Har så förjordat många åsikter om mig och mitt beteende. Hon skäms eller förfasas över min lilla uppenbarelse allt för många gånger.
Nu tittar hon med beundran på mig. Ligger nästan på golvet och viftar med vit flagg. Säger att hon ska lita på mig i högre utsträckning hädanefter.

Om ni har läst bloggen innan så vet ni att matte har varit lite orolig över mitt rykte här på gården. Jag har gått rätt tufft åt unghundar som inte visat mig rätt respekt. Alltså - jag är en stilig dam i mina bästa år och tolererar inte vilket uppförande som helst. Definitivt inte från unghundar och valpar. Därför har jag ägnat mycket tid åt att uppfostra en och annan unghund. Har liksom tagit det som min uppgift att lära dem hur man uppför sig i hundvärlden. Hur man närmar sig en snygg tik om man vill bli inbjuden till lite lek och bus. De flesta unghundar vill inget hellre än att leka och busa. Är de dessutom unga grabbar så blir de alldeles till sig i trasorna om en tjej kan tänka sig lite lek, bus och rajtan tajtan (åtminstone hoppas de på att det ska bli lite rajtan tajtan). Eftersom flera av de unga herrarna haft lite svårt med artigheterna har jag berättat för dem hur det ska gå till. Det är då som matte tyckt att det har varit lite jobbigt och skämts för mig.

En av de unga herrarna heter Max och är av rasen Kromfohrländer. Han har hängt i sitt koppel och velat kasta sig över mig i sin iver att leka. Haft förtvivlat svårt att lyssna på mig och hälsa på korrekt sätt. Jag har skällt, morrat, rest ragg och gått på med ilskna läten. Allt för att få dem att fatta grejen. Och nu får jag och även Max lön för mödan.

Häromdagen gick jag och matte ut i snön. Snö tar fram leklusten så där lite extra mycket. Max var ute på gården och var kopplad. Jag var också kopplad och låtsades inte om honom. I ögonvrån såg jag hur han satte sig ner i snön. Ömsom tittade på mig och ömsom vände huvudet lite på sidan. Jag kikade lite under lugg åt hans håll. Yes, det här ser lovande ut. Valde att nosande ta mig lite åt hans håll. Nu blev hans reaktion att lägga sig ner. Fortfarande kikade han lite artigt åt sidan och sen på mig. Svansen viftade på ett glatt och respektfullt sätt. Nu gick jag långsamt fram till honom. Visade att jag var nöjd med hans uppförande och visade samtidigt att jag tänkte vara snäll. Våra mattar tyckte att det hela såg lovande ut och kom överens om att släppa oss lösa.

Eftersom Max nu visat att han har fattat hur han ska närma sig mig, belönade jag honom med massor av lek där i snön. Det blev full pott för mig också. Jösses så roligt vi hade. Vi sprang och jagade varandra. Vi brottades och busade. Om Max gick det minsta över gränsen, så sa jag ifrån och han backade på direkten. Ett snabbt avbrott och så kunde leken fortsätta. Efter en god stunds lek försökte Max kliva upp på ryggen på mig. Då fräste jag till ordentligt. Sånt accepteras inte av mig! Max såg lite skamsen ut och ödmjukade sig för att be om förlåtelse. La sig ner och visade mig hela sin mage. Jag kunde triumferande ställa mig med frambenen på hans mage. Så skuttade jag runt och så fortsatte leken tills vi båda var alldeles slut. Mattarna strålade som solen. Båda tyckte att det var jätteroligt att se hur bra vi kom överens och så roligt vi hade med varandra.

Nästa kväll möttes vi igen ute på den stora gräsmattan på gården. Max kom ihåg precis hur man ska göra för att få mig på gott lekhumör. Den här gången var han lös redan när jag kom ut och hans husse frågade lite oroligt om det var OK att Max nu sprang fram mot mig. Inga problem alls - på behörigt avstånd saktade Max ner farten och närmade sig artigt. Matte släppte loss även mig. Jag stod kvar och inväntade honom. När han var framme la han sig ner och rullade runt. Visade mig hela sin mage samtidigt som svansen viftade glatt. Kom an då kompis! Nu leker vi! Det blev en ny härlig lekomgång. Som uppskattades av oss båda och återigen av våra personer. De tyckte att det var en fröjd att se två glada vovvar leka loss så fullständigt.

Så vad säger du nu matte?! Vem hade rätt? Vems uppfostringsmetoder var lyckosamma? Nu skördar jag frukten av mitt "arbete". Visst har jag gjort ett förträffligt jobb?