Jakthund!

Läste på Charlottes hemsida om Swebreezegängets jaktegenskaper - måste säga att det är kompisar helt i min smak! Jaga är ju superkul! Bryr mig inte heller om min matte, köttbullar, hot eller bannor om det finns chans till att jaga en katt, ekorre, hare eller som sist en kanin...

Här på bilden "jagar" jag min syster Betty Boop och då går det undan i svängarna. Undan i svängarna gick det också när jag skaffade mig en alldeles egen kanin...

En dag i stugan kom en liten krabat med hängande långa öron inskuttande på vår tomt. Den skuttade rakt mot oss och jag gick med långsamma och dröjande steg fram och vi stod nos mot nos en liten stund och bekantade oss. Matte såg att min iver tilltog mer och mer, tendensen till utfall blev tydligare och gick fram mot kaninen för att plocka upp den. Det var en tamkanin med rött vackert halsband och matte tänkte rädda den från mig...Nähä du, tänkte jag - den får du inte - den är min! Kaninen kände min ändrade inställning, vände om och rusade iväg och jag satte efter. Alla personer vrålade efter mig, körde cowboytjutet, hämtade köttbullar, ropade "STANNA", "NEJ" och allt de kunde komma på för att få stopp på mig. Jag sket i allt de hittade på - jag var på riktig jakt och inget kunde stoppa mig! Ellen sprang efter mig och kom också med i jakten och vi rusade runt i området efter kaninen - måste säga att den var rätt snabb. Då och då skällde jag lite så att de skulle höra var jag var och inte bli oroliga...Genom trädgårdar, över gärdsgårdar, genom skogspartier och över ängar gick jakten. Till slut hittade kaninen ett krypin under en bil som jag inte kunde ta mig in till. Villt skällande stod jag utanför och krafsade och försökte krypa men innan jag hunnit krypa in under kom matte fram och slet undan mig, ordentligt hårdhänt måste jag säga, och jag fick en utskällning som hette duga. Matte placerade mig i famnen på husse, Jenny tog upp Ellen och matte kravlade under och fick dragit ut den skräckslagna kaninen. Som tur var så vart det inte en skråma på den lille, sa matte. Nej inte ännu, tänkte jag, men ge hit min kanin - den är min - så kanske det blir! Matte stirrade med svart blick på mig och jag förstod att jag inte skulle få mitt byte - tusan också....

Matte travade runt med kaninen i hela området för att hitta ägarna men hittade ingen, så det blev till att göra en hage med låda som hus/skydd och repa maskrosblad och ge den vatten. Den stortrivdes i sin hage och sitt hus och jag var som tokig utanför. Jag skaffar en egen kanin och får inte ha den - vad liknar det?!! I två dagar bodde kaninen hos oss innan matte hittade ägarna längst bort i området. Lillhusse trodde nästan att vi fått ett nytt husdjur och insåg att det nog skulle bli väldigt jobbigt för mig att ha en kanin i familjen, så han blev extra glad när en kille kom och hämtade den. Måste erkänna att lillhusse hade rätt - det var jobbigt för mig med kaninen i min trädgård - kunde inte ens koncentrera mig på våra lekar. När kaninen försvunnit återgick allt till det normala - jag har bara en något större beredskap för jakt...det är ju så kul!