Spårträff

Yes! Yes! Yes! Nu börjar cairnklubbens aktiviteter igen! Det är roligt det.

Matte är bra på många vis - men hon blir ännu bättre med andra cairnmattar och hussars hjälp. Igår var det dags för återträff med gänget från spårkursen i början på sommaren. Carina samlade ihop alla i skogen vid Guddehjälm och så bar det av ut i det fria och lades en massa spår till höger och vänster till oss hundar. Vi var väldigt otåliga och gnydde och skällde när de gav sig av in bland träden - och inte fick vi gå spåren inte - nä, de gick raskt vidare och la fler och fler spår...och sen skulle det förstås...fikas! Jag begriper mig inte på det här med att det ska fikas hela tiden när man bara är sååå otålig att få jobba lite med nosen och hitta det smaskiga i slutet. Jag menar - det är ju bara att plocka upp termosen när jag har hittat klöven - då passar det med fika tycker jag, då ska man njuta av det goda i naturen. Det var tur att lillhusse var med och hjälpte mig att få tiden att gå. Tur också att det fanns flera snygga killar att spana lite på, sådär lite under lugg. Milton och Nisse är ju inte så dumma, men jag gillade nog mest Elvis. Han är rödblond i pälsen - faktiskt rätt läcker måste jag säga - trots att jag egentligen är mest förtjust i de syndigt mörka pojkarna - latinolooken, ni vet...Han verkade rätt förtjust i mig också och ägnade mig ganska mycket uppmärksamhet - trots att löpet är över för länge sen. Måste vara formerna som tilltalar...

Till sist var det dags att gå spåren och vi fick gå två var. Jag var jätteduktig och hittade båda mina klövar. Första gick jag som på ett snöre, det var ett kul spår med flera finurliga vinklingar, hittade klöven galant och kunde gnaga en stund. Det andra blev lite svårare att behålla koncentrationen på - jag hittade nämligen en jätteintressant lukt vid roten av en gran och var ju bara tvungen att lägga en del tid där - men sen kom jag ihåg vad jag höll på med och tog upp spåret igen och hittade klöven. Tycker att matte är lite snål med hur länge jag får tugga på klöven - för min del skulle jag vilja äta upp den helt och hållet - men hon bytte åtminstone ut den mot något annat gott som gick att tugga på. Våm tror jag att det heter.

Och så blev hon äntligen medveten om att hon använder för mycket blod när hon lägger spår till mig - jösses vad jag har haft svårt att få henne att fatta det. Tänk er själva när någon har tagit på sig för mycket parfym - det blir ju nästan svårt att urskilja något för all doft. Jag vill ju känna lukten efter klöven också och nu tror jag att hon äntligen har fattat det - bra va?!