tisdag 17 februari 2009

Djupsnö...

Matte ljög!!!
Hon sa att det var 70 cm djup snö i Vemdalen. Det var det inte alls - det var över 1 meter enligt fjällanläggningens mätningar! Kan meddela att hela cairnen definitivt sjunker i 1 meter snö...hade inte magen varit i vägen och stabiliserat mig hade inte ens öronen synts! Hon gav mig inte rätt förutsättningar och inte hade hon talat om att det skulle vara så förbaskat kallt heller. Men ändå var det jättekul i Vemdalen. Ingen av personerna har några måsten och efter att de rastat sig lite i skidbackarna hade de all tid i världen över till mig. Det blev mycket lek med lillhusse och hans kompis Vincent. Vi lekte med snöbollar och leksaker, grävde i snön, jag jagade dem när de åkte pulka och jag låtsades att jag dödade snöklumpar. Matte och husse lekte också och jag fick gå på roliga promenader. När man var ute så gällde det att röra på kroppen annars började man frysa på en gång.
Jag fick också en ny kompis i grannens tax Anton. Han var jättesnäll men lite äldre än jag (nästan 10 år) så han ville inte busa lika mycket som jag och han frös jättemycket när han var ute. Då var det bättre när vi var inne hos Anton - då var han helt med på noterna.
Nu undrar ni kanske hur det gick med mina smitningar och grannens eventuella får...Jo det ska jag säga - jag skötte mig alldeles utmärkt - för det var ju precis som matte förutspått omöjligt att smita i lössnön. De enda små utbrytningar jag gjorde var ner till Anton och till grannen som fortfarande hade får...Problemet med fåren, som jag ser det, var bara att de inte var ute. De befann sig inne i en liten lada där jag inte kom åt dem. Jag rusade ner några gånger längs vägen och skällde men det gav intet - de kom inte ut.


Och som ni ser på bilden var det verkligen omöjligt att ta sig nånstans utanför skoterspår och plogade vägar...jag försökte många gånger men var alltid tvungen att kravlande vända tillbaka till fast mark för tassarna.

Det var ju lite synd att jag inte kunde vara med uppe i backen eller gå på tur med matte på fjället, men matte har lovat att försöka få lite semester över påsklovet också. Då är det mycket varmare och kanske även lite mer kompakt snö och skare som gör att jag kan ta mig fram lite bättre. Afterski i all ära - det är kul att höra historierna berättas - men ännu bättre är ju att få vara med på plats och kanske själv åstadkomma en historia att berätta till "ginochtonicen" och snacksen. Jag gillar att vara i centrum och bjuder gärna på mig själv.


Där är något spännande - måste undersökas. Då gäller det att ta sats och hoppa så långt man bara mäktar med...för efter det inledande hoppet tar man sig inte så hemskt mycket längre.

Så kan det bli när man kastat sig med dödsförakt ut i lössnö - man blir som en lavinhund med lite för korta ben...
Som ni förstår av bilderna blev det inte något jagat för min del...Det är typiskt att matte hade rätt i att en hel cairn försvinner. Såg och luktade spår efter åtminstone rådjur men som ni ser hade jag inte en chans att ta upp jakten eller ens undersöka hur långt jag kunde följa spåret. Hade i så fall behövt snorkel och snöskor. Och vad gäller renarna har jag fortfarande ingen koll på hur de luktar. Såg bara tre stycken och det var genom rutan på bilen. Matte hade inte heller det goda omdömet att veva ner rutan så att jag kunde sniffa lite på rendoft. Alltså är jag inte mycket klokare på den fronten - får ha kvar det på "att göra listan". Kanske också till påsk?
Här leker jag och lillhusse i snön. Vi letar efter skatter. Tycker det är lite orättvist att han har så käcka saker på sina framtassar - vantar - det skulle jag också behöva. Fick ju snö mellan tårna hela tiden och det är inte mysigt...men som med allt annat klarade jag det bättre än förra året. Hade koll på hur man "biter" av snön från tassarna. Om inte det hjälpte ställde man sig med så många tassar som möjligt i luften och såg olycklig ut, så kom någon av personerna snabbt och hjälpte till att få bort snö och is. Sen var det bara att gasa igen!

Man får fin muskelatur av sådana här övningar tror matte. Jag menar springa och hoppa i djupsnö. Som ett rejält styrketräningspass blandat med aerobic och höga knälyft...Kan nog behövas efter alla godsaker som trillat ner under veckan då Christophe lagat maten. STORA bitar trillade ner...matte var olycklig - jag var lycklig. Det gick nämligen inte att "uppfostra" honom till att åtminstone ge mig små bitar som belöning för någon prestation - nä det fortsatte komma stora bitar in i min mun. Yes! Kajsa gav mig också mycket godis men hon lyssnade tyvärr på mattes förmaning om små, små bitar.
Äntligen ute på lite fast mark igen - och Ellens anka har jag räddat ur den lösa, djupa snön...Med snö och istappar i pälsen och runt nosen.
Vemdalen är verkligen toppen - trots lång resväg. Jag är jätteduktig på att åka bil - klagar ingenting. Frågar inte om "när är vi framme" eller "jag är kissnödig" hela tiden - utan jag är så snäll och finner mig i deras val av pauser. Kissar på beställning och inte ett gnyende i bilen.
Hoppas hoppas att det snart blir påsk...






1 kommentar:

Anonym sa...

ser verkligen underbart ut!!!