Jag och matte var på promenad i Slottsskogen. Vi gick på alla möjliga gångvägar och stigar. Det finns en hel del att välja på i Slottsskogen - det är bra. Vad som inte är bra, tycker jag, är att jag måste gå i "snor" som koppel heter på danska. Det är bara att acceptera säger matte. Här är så mycket små barn, hundar och andra djur. Alla måste samsas om utrymmet och inte sätta skräck i varandra. Det ger oss en bra anledning till att träna hundmöten utan att hälsa på den andra hunden. Jag har ganska stark revirkänsla och kan skälla ut en och annan hund på hemmaplan. Så att träna hundmöten hemma på gården kan gå precis hur som helst. Antingen är jag duktig och går med kontakt och lyssnar på mina personer eller så skiter jag högaktningsfullt i dem och talar med ljudlig stämma om för den andra hunden att; "här hör du minsann inte hemma - så packa dig iväg". Ibland tror sig matte veta att jag uttrycker "jag är liten, jag är rädd, men kom inte nära för då smäller det" - pyttsan! Jag liten och rädd?! Skulle inte tro det...
Hur som helst...matte har lärt sig på kurserna att det gäller att få mig att lyckas med det jag tränar på - alltså tränar vi oftast någon annanstans än på gården. Då är Slottsskogen perfekt. Många hundar och gott om plats för träning. När vi tränar brukar matte börja med att säga "vovve kommer" och då gäller det för mig att titta var den är nånstans. När jag ser den säger matte att jag är duktig och därefter skall jag gå fot med ögonkontakt med matte mer eller mindre hela passagen. Om matte ser på mig att jag tycker den mötande hunden verkar läskig så brukar vi gå i en båge med stort avstånd till den andra hunden. Om jag inte tvekar så passerar vi närmare. Jag börjar faktiskt bli riktigt duktig på detta nu och det bästa är att jag vet vad som gäller när orden "vovve kommer" sägs.
Efter att vi har tränat så går vi mera fritt så att säga. Kanske går vi och tittar på djuren eller sälarna. Idag gick vi upp till älgarna...Jag har spårat älg men aldrig sett en i verkligheten så det var med spänning jag gick fram mot staketet. Kolla där ligger en älg. Ser ju inte så farlig ut. Ska man kanske ge sig av efter i skogen någon gång när tillfälle bjuds...Jag tittade ordentligt och sniffade i luften för att komma ihåg lukt och synintryck.
Helt plötsligt reste sig älgen och en annan kom fram bakom ett träd. Jag for baklänges och välte matte precis när hon skulle ta ett kort till...Jösses var de SÅÅ stora?!! Tror jag skiter i att jaga dem...öhh - det räcker så bra med rådjur och harar...Det var då sjutton till "bigga" djur. Börjar förstå varför de kallas "skogens konung".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar