Bullens varmkorv

Ja den konservburken har jag blykoll på... Först var det bara en stor burk - men sen...när GOP:en öppnade locket spred sig härliga dofter från dess innehåll! Locket öppnades redan innan burken sattes i elden. GOP:en har varit med förr och vet att burken blir vansinnigt varm av att stå i elden - det blir svårt att öppna den då... Nu vaktade jag det väldoftande innehållet med mitt liv.

Mina personer bestämde sig tidigare för att alla de stora granarna, tallarna och björkarna skulle tas ner. De var oroliga vid varje storm att något av dem skulle ramla ner på vår stuga eller grannarnas hus. Dessutom gjorde de att det blev en hel del skugga på Ellens tomt. Avverkning beställdes och utfördes. Oj så annorlunda det med ens såg ut. Jag var och inspekterade - tyckte det såg bra ut. Men kvar stod ju den gamla förvuxna granhäcken... Den skymde utsikten mer i min nivå så att säga... Mina personer tyckte att den såg förskräckligt ful ut. Jag tyckte att jag hade taskig utsikt över vägen utanför. Gert-Ove (GOP:en) tillfrågades om hjälp och han startade genast motorsågen och skred till verket. Någon dag senare var den gamla granridåhäcken borta och låg istället i drivor på tomten... Nu skulle den "bara" forslas bort, eftersom det skulle ha tagit många dagar att elda upp skiten. I helgen som gick var det så dags att hyra släpkärra och börja slita o dra... GOP:en och husse slet som djur. Matte och lillhusse slet lite också. Jag sprang omkring och drog i en och annan gren och kollade alla lukter i rishögarna. När personerna var lite ouppmärksamma tog jag små turer runt i området och kollade vad som hänt i de andra husen och stugorna. Om det kommit nå´n ny katt eller kanin eller så... Jag och lillhusse passade också på att gå på promenad och leka på tomten.

Efter att ha kört flera vändor till Bråta med ris var det dags för belöningen. GOP:en tog fram den färgglada burken och öppnade den. Det var då jag insåg att den innehöll en skatt. "Försiktigt nu GOP:en - vält inte burken".

Nu kom Ellen och hennes personer också. Ellen hade varit hos Charlotte och blivit snygg i pälsen. Jag tittade avundsjukt på henne och sen på matte. "Hörru matte - det är dags att beställa tid för mig också"! Såg att matte tog upp telefonen med en gång så det tog visst skruv.

Nu var det bara att vänta på att korven skulle bli varm, sa personerna. Helt onödigt tycker jag. Varför ska man hålla på och värma något som man sen måste blåsa på för att inte bränna sig? Alltså helt logiskt är det då inte...och tid tar det...tid som man kunde använda till att käka korven istället!

Den är väl kvar där inne? - korven...? Bäst att kolla att den goda lukten finns kvar. Korvar kan vara lömska - det vet ju jag. Kommer ihåg hur jag hypnotiserade ner falukorven från bänken hemma i köket. Tänk om nå´n annan hade fått Bullens varmkorv att gå upp i rök.

Till slut var korven tillräckligt varm för personernas smak och nu kunde den avnjutas.

Min taktik var nu att störa så mycket som möjligt vid själva upptagningstillfället. Eftersom det var varmt vid elden, var det lätt hänt att personerna tappade en korv just då om de blev lite störda. Dessa korvar - flera stycken faktiskt - delades sen ut till mig och Ellen. Mmm de var supergoda - men aningens varma. Sa ju att det var helt onödigt att värma!

Dessutom ligger det nästan lika mycket ris kvar på tomten - så vem vet kanske blir det mer korv i Skårtorp.