onsdag 4 mars 2009

Skvallertant

Näe - det är jag absolut inte! Men det har ju varit cairnpromenad och då händer det ibland grejer. Som liksom bekräftar att vi är extremt självständiga vovvar...
Jag älskar cairnpromenader - det gör min matte också. Jag tror att alla hussar och mattar tycker att det är superbra att vi har en så aktiv klubb i väster. Vi hundar tycker i alla fall det.
På kvällen innan den här promenaden var det ett kraftigt snöfall, men när dagen grydde var det sol och flera plusgrader. Så eventuella farhågor om dålig uppslutning kunde arrangörerna glömma. Vi var många vovvar och personer som slöt upp. (Jag kan bara räkna till 15, så jag slutade då och konstaterade bara att det var många...)Fler och fler bilar kom och lastade ut fler kamrater till mig. Idag är det Ellens husse Lasse som står för alla bilder. Visst är de fina?

Nu börjar det! Kom igen nu alla - nu drar vi mot skogen. Kan vi inte gå lite fortare matte?

Släpp jyckarna loss - det är cairnpromenad! Vi startar på direkten. De flesta känner varandra sen tidigare och de som är nya i gänget blir snabbt upptagna i flocken. En snabb kontroll av rangordningen bara, så är det klart att busa loss.

Tror att alla personer kan se framför sig hur det var förr i tiden, i Skottland där våra förfädrer kom ifrån. Då var det nämligen vanligt att man hade ett gäng med sådana här små tuffingar som höll ordning på gårdarna. Såg till att alla hade det bra helt enkelt och hjälpte till med jakt.

Flockbildningen är klar. Nu är det vi mot världen! Ja, personerna får ju vara med på ett hörn också, men eftersom de alltid ska ha ett ord med i laget så passar vi på att ta initiativet ordentligt idag. Här tisslar och tasslar vi om vad vi ska hitta på och när det är bäst att genomföra det...Om vi håller oss i närheten en stund och kommer på inkallningarna, så slappnar snart personerna av och då gör vi en utbrytning...då är de inte beredda...Hihihi...

Ja! Så var halva gänget borta...Jag tänker inte berätta namnen på vilka som var med - jag är ingen skvallertant - men som ni ser så står min matte med kopplet i handen, utan hund och med mössan uppskjuten i pannan av frustration - spanandes bort i skogen...Ett par hundar kom tillbaka efter bara ett par minuter. Jag och mellangänget kom efter...en stund...

Den sista hjälten fick vi vänta länge på...vilken uthållighet och vilket mod att följa vårt spår så länge och på slutet alldeles själv! Jag är impad och lite besviken att jag inte hängde på hela tiden - vilket äventyr det skulle varit. Sida vid sida upptäcka världen..."Det var du och jag mot världen" sjöng visst någon schlagertönt en gång. Den chansen missade jag.

Vi andra passade på att fika under tiden vi väntade. Här är det hovfotograf Lasse och Ellen som delar en macka. Vem höll i kameran då?! Aha - Ellens matte Jenny är lika duktig på sådana apparater.




Jag och matte käkar ostmacka. Skall skriva till facket tror jag...hon får alltid mycket mer av mackan än vad jag får! Orättvist!
Undrar om det är lagligt...








På promenaderna brukar det alltid vara ett tema som personerna pratar om vid fikat. Det var det idag också...
Och idag var det ett synnerligen vältajmat tema. Cairnterriers och träna lydnad - går det? Min lydnadsfröken Ann-Christin på bilden berättade om hur hon började träna lydnad med sin första cairn. Och visst det går sa hon - men man får jobba lite mer...och ta med i beräkningarna att allt inte kommer att gå som på räls...vår vilja kommer att spela ekipaget många spratt. "Eller hur Charlotte"? sa Ann-Christine och vände sig mot Charlotte som skrattande kunde instämma och berätta om hur det ena gången på tävling var nästan full pott på alla delar och lysande betyg. För att vid nästa tillfälle få 0 poäng på nästan allt...men med många gapskratt!
Kolla där kommer ju den sista hjälten! Perfekt lydnad - bara lite fördröjd...

Fikat fortsätter en stund till - det är ju så underbart väder. Inte ett dugg kallt.

Nu är vi på väg igen. Alla springer lösa och sköter sig exemplariskt. Trots att vi har nos på ett hyfsat färskt älgspår. Till och med personerna har koll på att det är älgspår - det syns ju tydligt i snön. Deras luktsinne är kass - måste ha snön till hjälp för att SE att här har gått en älg...Patetiskt...

Vi håller oss gärna först i spåret. Trots att promenaden börjar gå mot sitt slut har vi massa ork till spring och bus.
Till slut kommer vi fram till skogskanten och det är dags att samla ihop gänget. Det är några eftersläntare kvar i skogen men nästan alla är samlade på den här bilden. Visst ser vi nöjda ut?
Måste hem och kolla almanackan när det är dags för nästa promenad - jag längtar redan!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken härlig promenad ni hade!!
Kan ju se min hund på några av bilderna, Charlotte fick ju släpa med honom medan jag var och njöt av solen ;) En hund kan man visst bara se på första bilden och sista bilden, undra vem det kan vara... hahahaha
Ha det gott!
//johanna och gänget
www.bernerochcairn.com

Anonym sa...

hahahaha vi vet inte vad ni pratyar om, förstår inget här på kennel swebreeze!!!??????????