Vilken tajming

Häromdagen ville jag gå på långpromenad. Matte var lite halvrisig så hon tvekade på att ge sig ut så långt. Då föreslog jag att Ellen kunde följa med, då behöver vi ju inte gå så himla långt, för då rusar vi hundar av oss lite överskottsenergi med hjälp av varandra. Det tyckte matte var en strålande idé och ringde genast upp Ellens husse Lasse. Hörde hur de pratade om vilken tid de skulle träffas och var de skulle gå. Eftersom det var snöoväder på väg in mot västkusten kom de fram till att träffas tidigt. Amundön stod på promenadprogrammet.
Amundön är ett käckt ställe att gå på så här tidigt på året. Inga djur i hagarna och de enda människor som är där ute och går är hundägare.

Det är härliga ytor att springa på i hagarna och längs med vattenbrynet. Klipporna är kul att klättra på och vattnet smakar konstigt. Det finns bänkar som man kan hoppa upp på - då blir det godis.

Man hittar också många konstiga grejer längs med strandkanten. Alltid lika kul att plocka upp och springa omkring med. Det blir nästan alltid nå´n reaktion från personerna som oftast tycker att det vi har hittat verkar vara något äckligt och vill att vi ska släppa det. De har så konstiga åsikter - nästan allt som legat ute ett tag tycker de är äckligt. Va?! Det vet man ju inte förrän man undersökt, luktat och smakat ordentligt! Till och med då kan det vara svårt att avgöra om det är äckligt eller bara lite annorlunda eller spännande.

Får ta mig en tur upp på bordet igen - sugen på mer godis...egentligen vill jag få bort smaken av den äckliga saken jag hittade på stranden men det tänker jag aldrig erkänna...

På Amundön finns det också många roliga träd att klättra i. En del växer lite lågt som det på bilden. Andra är omkullfallna och de är nästan roligast för då finns det många grenar och stammar horisontellt att välja på. Jag är duktig på att klättra och balansera i träd. Ellen håller också på att lära sig. Jag vågade balansera på en rätt smal trädstam som var mer än två meter upp i luften. Det var ett sånt där träd som vält. Matte lade upp godis på olika ställen på de olika grenarna och sen fick jag klättra upp och omkring och leta upp dem. Jättekul.

Man kan hitta andra skatter på ön - kolla Ellen - hon har hittat en napp! Är hon inte söt med den i munnen?

Vi gick runt hela ön och var uppe på högsta toppen och tittade på utsikten. Där finns det ett stort stenröse - cairn. Passar ju perfekt! Det här stenröset var tydligen väldigt gammalt och hade använts till gravar åt människorna för länge sen. Ja där fick man sig en historielektion också. Vilket mek det måste varit att släpa alla stenar dit upp...

När promenaden närmade sig slutet yrde det lite snö i luften. Då vi satte oss i bilen vräkte snön ner...Vilken tajming!
Bra att Lasse hade kameran med - då blir det några kort till bloggen.