Kast med liten Clova

Idag skulle Ellen vara hos oss. Det tycker både jag och matte var kul. Jag planerade massa bus och matte planerade långpromenad. Det ena utesluter inte det andra, snarare tvärtom... Det passar utmärkt med bus på promenad.

Buset startade vi med på direkten efter första morgonpromenaden. Den blå mattan i vardagsrummet kallar min lillhusse för lek och busmattan. Där brottades jag och Ellen länge och väl. Vi leker så himla käckt ihop tycker matte - det tycker jag också. Inte tillstymmelse till bråk - bara vänskaplig lek.

Efter ett par timmar var det dags för långpromenad. Vi gick bort till Änggården och så fort vi lämnat Botaniska Trädgårdens grind fick vi springa lösa. Oj vad mycket spring det var i våra ben. Rena valpdampet startade i skogen och vi sprang som tokar och jagade varandra.
Matte travade på söderut i Änggårdsbergen. Hon kan många stigar vid det här laget och kan oftast lägga upp en rutt som blir passande lång. Idag hade hon tänkt att vi skulle vara ute 2-2.5 timmar och gick på vägar och stigar som passade för detta. Som avslutning hade hon tänkt ta spårvagnen hem igen. Dels för att det numera är gratis för vovvar att åka spårvagn och dels för att gångvägen längs Dag Hammarskjöldsleden till och från Änggården är synnerligen tråkig. Det räcker att gå den ena vägen och åka vagn hem. Det är bättre att lägga den tiden och de metrarna i skogen istället.
Det var nog bra tänkt av matte...men då hade hon glömt att ta med mina hyss i beräkningarna...

Vi hade varit så långt söderut som matte planerat att gå och var nu på väg tillbaka. Matte tänkte gå ut mot Högsbo och ta vagnen från Marklandsgatan. Kunde bli lite kul tänkte hon - hade aldrig lämnat Änggården åt det hållet och det är kul att prova nytt.
Det var då jag gjorde mitt "move"... For in bland några träd och buskar - här luktade det riktigt spännande!
På bilden ovan pysslar Lilleman omsorgsfullt med det som jag nu ägnade mig helhjärtat åt (i hans fall var det dock harlortar). En riktigt rejäl hög med spillning från en tvåbening låg där på marken. Alltså det går bara inte att låta bli... Jag gned in i stort sett hela mig i kletet. Halsbandet också... Så bra det blev! Och så mycket jag luktade! Nöjd med mig själv kom jag som ett skott på mattes inkallning. Ellen var redan framme och fick sitt godis och nu kom jag sättandes.

...kunde man väl räknat ut... Matte blev galen och kastade godiset på marken. Påstod att hon inte ville ta i mig. Nu blev hennes steg snabba och mycket målmedvetna. Ner till Axlemosse gick det med en väldans fart.
Det var då det blev kast med liten Clova.
Trots att hon precis sagt att hon inte ville ta i mig lyftes jag nu upp och "kastades" i sjön. Stående på botten blev jag hjälpligt sanerad från det värsta. Det satt dock en hel del kvar och framförallt var det en "härlig" doft runt hela mig. Jag åkte i flera gånger men det blev inte speciellt bra enligt matte.
Hon insåg att det inte skulle bli särskilt populärt att ta med mig på en spårvagn med klet och doft utöver det vanliga. Av den anledningen blev promenaden nästan en timme längre än vad hon tänkt. Det blev till att gå hela vägen hem igen.

Eftersom hon var så irriterad gömde jag mig rätt ofta bakom Ellen. Tänk om hon skulle få för sig att kasta i mig i fler sjöar på vägen...
När vi till slut var hemma igen hamnade jag självklart i duschen. Måste säga att jag föredrar att duscha i ljummet vatten framför att bli ikastad i en höstkall sjö.