Spårhundar

Nu duggar det tätt mellan aktiviteterna hos Cairn i Väst. Den här gången var det dags för mig att hålla spårträff i mina skogar i Härryda. Lilleman med matte Anja skulle komma till oss. Fick ta hjälp av matte att fixa det praktiska - det gör hon så gärna.
Hon hade ställt klockan på typ tidigt på söndagen och gick upp och smusslade med spårprylarna. Jag låg kvar och mornade mig...undrar om det blir frukost på sängen? Borde man väl kunna få när man ska arbeta senare. Nähä - där försvann hon ut genom dörren - ingen frukost då. Jag kurade ihop mig på täcket och sov vidare.

En god stund senare återkom matte, hon såg nöjd och glad ut och blinkade mot mig. "Det blev nog bra spår Clova. Det skall bli kul att se hur du och Lilleman tar er an dem. Hoppas att klockan snart blir 14.00, då kommer de".

Äntligen blev klockan två. Nu var det dags!
Jag och Lilleman började träffen med ett lekrace på gräsmattan för att komma i stämning. Det var snabbt gjort - nu var vi två pigga och glada vovvar. Eftersom vi var två hundar och två förare blev det lite klurigt hur vi skulle göra när vi kom till skogen. Både matte och Anja skulle ju gå med på båda spåren var det tänkt. Det skulle betyda att den av mig och Lilleman som inte spårade för tillfället, skulle behöva sitta alldeles själv och vänta, bunden i skogen. Ingen riktigt bra situation...Det löste dock min husse på ett alldeles förträffligt sätt.

Lilleman skulle gå det första spåret och då väntade jag och husse kvar i stugan. Efter en stund gick vi efter ut i skogen. Då hade Lilleman precis avslutat sitt spår och nu bytte husse hund i skogen och gick tillbaka till stugan med Lilleman. Han är ju riktigt smart den där husse...trodde jag inte...respekt!

Matte berättade för mig sen att Lilleman hade varit jätteduktig i skogen. Han fixade ett spår som var ca 400m långt och som hade 2 nittiograders vinklar och lite mjuka böjar. Inga problem med fokuseringen och snabb var han. Han drog iväg uppför backen så att mattarna nästan hoppades att han skulle tappa spåret, åtminstone lite grand, så att de fick hämta andan. Hittade sin klöv utan besvär. Lekte och kampade lite med klöven, tuggade en stund och bar sen klöven hela vägen tillbaka. Oj vilken stolt hållning han hade när jag mötte honom i skogen.

Så var det min tur att gå mitt spår. Matte var lite spänd på hur det skulle gå idag. Jag var ju så helt ute i det blå förra gången. Det var jag inte idag. Förra gångens bakslag hade gjort stor nytta! Nu spårade jag i mycket bra tempo och var noggrann i mitt arbete. Blev bara lite störd av svampplockare precis i slutet och tappade koncentrationen för en stund. Hittade min klöv och gnagde på en stund, sen bar jag den hela vägen hem.

När vi kom tillbaka till stugan lekte vi en stund i trädgården. Ellen och hennes personer kom också över. Det vankades nämligen fika på vår terass.
Jag och Lilleman vilade oss lite tillsammans efter väl utfört jobb.
Nu ska jag och matte kolla spårkalendern för att se när vi kan vara med nästa gång. Hoppas att det inte dröjer länge.