Liten och stor

Jag gillar att springa ikapp med mina personer. Allra helst springer jag med Nicke - vars ben ni ser här på bilden. Jag springer nära, nära - så att de nästan trampar på mig - men det vågar jag för jag har full kontroll. Och jag är så klart snabbast!

Igår var jag och matte på utflykt, först i stugan där elmätaren skulle bytas och sen hos hästen Otto som skulle skötas om. I stugan var det som vanligt roligt, vi lekte med bollen och jag nosade upp harskitar och rådjursbajs (det du Ellen, jag sparade lite till dig!) och så passade jag på att skälla lite på grannarna som var ute på gräsmattan - det gäller att sätta sig i respekt inför sommaren...

Hos Otto hjälpte jag matte att mocka hagen, hon tog bort bajset med en grep - jag åt upp det. Resultatet blev det samma vilket sätt man än använde - det blev rent i hagen. Efter det tog vi in Otto och borstade honom ren, jag nosade särskilt på hovarna och benen för att kolla att det blev bra. Han är verkligen stor - matte säger att han är en häst och att de brukar vara stora - men han är också väldigt snäll och står alldeles stilla när jag undersöker honom. Jag kan till och med gå under magen på honom och komma ut på andra sidan utan att han rör sig. När matte borstar och grejar med honom rör han sig en del och då tycker jag att det är lite läskigt. Hans tassar ser förskräckligt hårda ut och med den stora kroppen måste han väga betydligt mycket mer än en liten cairn. Så det gäller att se upp - det säger matte också. När han såg prydlig ut tog vi på Otto ett koppel också och så gick vi ut på promenad alla tre. Matte säger att vi ska öva på att gå tillsammans, för att så småningom vill matte sitta uppe på Otto när vi skall ut på promenad. Vet inte riktigt vad jag tycker om detta - det är lite nervöst att gå så här bredvid den store besten - tänk om han trampar snett - så jag går längst till vänster (långt ut i kopplet), matte i mitten och Otto på högerflanken. Då går det bra - det känns hyfsat bekvämt. Bara en gång fick Otto lite fnatt och började dansa på stigen - då blev jag rädd - men matte var bestämd mot honom så han fick lugna sig igen och gå snällt vid sidan. Men som ni förstår vågar jag inte gå riktigt nära eller springa ikapp med Otto ännu som jag gör med lillhusse. Har inte full kontroll på hans hovar och dessutom säger matte att "den matchen vinner du aldrig". Hmm - vi får väl se längre fram när jag har blivit van, om liten kan vinna över stor....