Småsyskon?

Nu tror jag att jag vet hur det är att ha småsyskon...

Jag och Ellen var tillsammans stor del av dagen igår. Först var vi i Delsjön, promenerade och fikade, sen var vi på blankett i Billdal på kvällen. Det var en jätterolig dag, men jag var trött när jag kom hem sent på kvällen.

Ellen är en liten söt rackare, ettrig till tusen och med en massa skinn på nosen. Jag vet banne mig inte hur jag ska få ordning på henne - eller ens om jag vill ha någon ordning på henne. Hon är ju go som hon är. Vi har jättekul när vi leker, brottas och nafsas, rullar runt i en hög och springer runt. Det är extra roligt att leka med en cairn - vi leker på samma sätt.

Men...hur ska jag få Ellen att fatta att jag faktiskt är större? Hon viker ner sig för ett par sekunder för att sen utmana igen - hon är en liten retsticka och jag är som en tonåring - jag tar till min större kropp för att trycka ner henne. Vad händer då tror ni? Jo då blir det som på promenaden...Ellen var kopplad och jag var lös. Jag sprang omkring, nosade, hoppade på stenar och stammar. Här hade jag chansen att platta till henne lite - rätt som det var for jag fram till Ellen och hoppade på henne, viftande svans och glad, men med en liten morrning eller gläfs för att tala om att jag bestämde. Då gnydde hon till ibland - yes! - ...och jag fick bannor. Både matte och husse tyckte att jag var dum och skällde på mig, de tyckte att jag som är äldre borde fatta bättre. Då sprang jag undan, men snart var jag framme igen - mitt övertag var ju att jag var lös och inte Ellen - detta gällde att utnyttja! Jag slutade till sist, inte så kul när de är arga. Då blir det inga roliga övningar eller godis.

På tal om äldre; Vi mötte en pojkRottis på promenaden. Då pratade personerna nästan bara om hur söt lilla Ellen var - men Rottiskillen hade bara nos för mig, jag fick nästan all hans uppvaktning. Blev nästan lite för mycket av det goda - han var för stor och gammal för mig, men ändå...Det var mina kvinnliga former och väna sätt som tilltalade honom - inte Ellens söta uppenbarelse.

Tycker ni att det låter som syskonrivalitet?

På kvällen var vi i Billdal på filmfestivalblankett. Då kunde Ellen och jag fortsätta buset. Allt gick bra och vi hade kul ihop. Matte hade med varsitt likadant ben till mig och Ellen som vi låg och tuggade på, ibland bytte vi men utan att bråka. Sent på kvällen hade bara jag mitt ben framme och tuggade på. Nu tror jag inte mina ögon - Ellen snor mitt ben och vägrar lämna tillbaka det! Vad gör jag nu? Jag cirklar runt henne - hon måste ju ge tillbaka det - men inte. Hon morrar åt både mig och mina personer när vi försöker ta det. Jag lägger mig framför henne - se mig, det är mitt ben - men hon flyttar sig bara. Och jag som ska vara stor och förståndig och inte elak - vad gör jag nu? Jag är helt förvirrad! och går undan...Nu griper lillhusse in och försöker ta benet - får ett morr och litet bett, sen matte som är mer enveten (tror mer och mer att hon också är en terrier...) som också får ett morr och litet bett - men hon avlöper med vinst - benet! Nu försvinner även det benet upp på en hylla som jag inte kan klättra upp på och både jag och Ellen är nu utan.

Ellen är nu jättetrött och smäller av under soffan - bara bakbenen och svansen sticker ut. Jag går dit och nosar på henne, men nu vill hon inte leka mer, bara sova i lugn och ro. Så söt hon är - den lilla raringen.

Låter det lite som storasyster och lillasyster som gnabbas? Matte tycker i alla fall det...