Äntligen!!!

Ja jösses som jag såg ut...och så synd det var om mig. Djupa huggsår, dränage och stygn...och så RAKAD på nästan halva kroppen. Alaskan Malamute gillar jag nog inte - verkar inte vara snälla hundar.

Det har nu gått 6 månader sen attacken och nu äntligen har Charlotte fått ordning på min päls. Jag är nästan som en nakenfis, men nu syns ingen skillnad på skadat och ickeskadat område. Nu kommer pälsen att växa dubbelt och fint! Yes!!

Charlotte alltså - hon är jätteduktig på cairnpälsar och jag står snällt nästan hela tiden på trimbordet. Ibland måste jag sätta mig eller lägga mig ner, blir ju lite tröttsamt att stå länge, men på det stora hela sköter jag mig fint säger Charlotte.

Och vet ni? - hon är matte till den snyggaste cairnkillen jag har skådat - man faller bara pladask för Bobby. Han är mörk som natten och verkar jättespännande. Jag visade nog rätt väl att jag är förtjust i honom och känslorna verkade vara besvarade. Charlotte berättade att Bobby kan vara lite kräsen med tjejer, men mig ville han vara med hela tiden. Hoppas nästan att det är trimdags snart igen...